Den slutsatsen drar forskare vid Uppsala universitet i en studie som publiceras i den välrenommerade genetiktidskriften Nature Genetics.
– Våra resultat bygger visserligen på studier av jästceller, men visar hur viktigt det är att ta hänsyn till det nätverk en viss gen hör till när man till exempel vill förutsäga gnetiska sjukdomsrisker hos en viss patient, säger universitetslektor Örjan Carlborg vid Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi.
De flesta studier kring genetiska faktorers betydelse för hälsa och sjukdom studerar genetiska varianter var för sig. Utifrån detta räknar man fram ett mått på hur stor betydelse en viss genvariant i genomsnitt har för sjukdomen i en befolkning.
I den nya studien på flera tusen genetiskt olika jästceller har forskarna i stället för att studera genvarianterna var för sig kunnat studera betydelsen av kombinationer av flera enskilda gener för olika egenskaper.
– Vi ser då att det är väldigt vanligt att gener samverkar i större nätverk, vilket gör att samma genvariant kan ha mycket olika effekt hos olika individer beroende på hur resten av nätverket ser ut, säger Örjan Carlborg.
Särskilt slående är enligt forskarna att vissa genvarianter fungerar som ett slags huvudströmbrytare för många gener. Om "huvudströmbrytaren" var avslagen hade övriga genvarianterna i nätverket ingen effekt alls på den studerade egenskapen.
– Vi visar till exempel att vissa doftämnen kan knäppa på en sådan genetisk strömbrytare och aktivera ett helt nätverk av gener som ökar jästcellernas intresse frö att para sig med andra jästceller. Däremot påverkar doftämnena inte parningsbeteendet hos jäst som inte har denna strömbrytargen, säger Örjan Carlborg.
I dag erbjuder ett växande antal företag dna-baserade tjänster, ibland med anspråk på att kunna förutsäga sjukdomsrisker.
Sådana dna-baserade metoder kan fungera för släktforskning, men deras värde har ifrågasatts när det gäller möjligheterna att förutsäga sjukdomsrisker.
– Våra resultat understryker ytterligare att det finns skäl att vara skeptisk till sådana metoder eftersom en och samma genvariant kan ha helt olika effekt hos olika individer. Att ta fram en riskprofil för en patient som bygger på att man bara summerar effekterna av olika gener kan bli helt missvisande, säger Örjan Carlborg.