På vägen hit fick de ibland barn med personer från samhällen som levde som jägare-samlare, men själva övergav de aldrig jordbruket till förmån för ett jägarliv.
Det visar forskare vid bland annat Uppsala universitet och Stockholms universitet i en unik genetisk studie, som publiceras i den ledande vetenskapstidskriften Science.
– Våra resultat besvarar flera sedan länge omtvistade frågor om hur jordbruket spreds över Europa och de genetiska sambanden mellan olika befolkningar under denna omvälvande period, säger professor Mattias Jakobsson vid Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet.
Forskarna har med avancerad genteknik lyckats analysera skelettrester av fyra stenåldersbönder och sex jägare-samlare som levde i Västergötland respektive på Gotland för cirka 5 000 år sedan. I studien ingår också den hittills äldsta lämning från en människa som kartlagts med genteknik, ett mer än 7 000 år gammalt skenben från en grotta på Stora Karlsö.
– Även om de arkeologiska fynden visar kulturella skillnader talar analyserna på ett genetiskt släktskap mellan mannen på Stora Karlsö och jägarna-samlarna på Gotland. Däremot finns inget nära genetiskt släktskap mellan dessa grupper och stenåldersjordbrukarna, säger Mattias Jakobsson.
I själva verket fanns större genetiska skillnaderna mellan de tidiga skandinaviska jordbrukarna och jägarna-samlarna än mellan de många olika befolkningsgrupper som i dag lever i Europa.
– Det talar starkt emot en ganska vanlig teori om att människorna som levde på Gotland för 5 000 år sedan skulle varit tidiga jordbrukare som återgått till ett liv som jägare-samlare, säger Mattias Jakobsson.
Arkeologiska fynd visar att jordbruket kom till Skandinavien för cirka 6 000 år sedan. Men fastän jordbrukare och jägare måste ha levt nära varandra under 1 000 år visar de genetiska analyserna inga tecken på att jordbrukare tagits upp i gruppen av jägare-samlare och spridit sina gener bland dem.
– Däremot vittnar dna-analyserna om att de tidiga jordbrukarna har assimilerat och fått barn med jägare-samlare, troligen också innan de nådde Skandinavien, säger Mattias Jakobsson.
Analyserna visar också att den genetiska variationen bland stenåldersbönderna i Västergötland var betydligt större än bland jägarna-samlarna på Gotland.
– Det tolkar vi som att jägarna-samlarna sannolikt var betydligt färre än jordbrukarna, säger Mattias Jakobsson.
Analys av genvarianter som har betydelse för pigmenteringen talar för att jägarna-samlarna hade mörkare hud än de tidiga jordbrukarna, som mycket väl kan ha varit mer ljushyllta än de flesta av invånarna i Sverige i dag.
– Men vi ser också genetiska likheter mellan de båda förhistoriska grupperna som skiljer dem de allra flesta av dagens nordeuropéer. Varken de tidiga jordbrukarna eller jägarna-samlarna hade en genvariant som behövs för att tåla att dricka mjölk i vuxen ålder, säger Mattias Jakobsson.