Alla däggdjur har en gen som heter RORB. Men hos kaninrasen Sauteur d’Alfort är genen muterad, vilket gör att dessa kaniner inte skuttar fram utan går på endast frambenen, som även tidskriften Science har skrivit om. En av forskarna bakom studien är Leif Andersson vid Uppsala universitet.
– Mutationen i genen gör att de får en defekt i ryggmärgen, i hög fart kan de inte kombinera framben och bakben, säger Leif Andersson, professor i funktionsgenomik vid Uppsala universitet.
Kaninrasens udda gångstil har observerats sedan 1935. Men det är först nu som forskare vid Uppsala universitet tillsammans med forskare i Portugal och Frankrike har lyckats identifiera varför kaninerna rör sig på detta sätt, genom att identifiera vilken gen som är påverkad.
– Nu har vi löst gåtan. Genetikens redskap är väldigt effektiva, säger Andersson.
Kaninerna kan ta sig fram på ett mer normalt sätt vid lägre fart. Det är först när de ska ta sig fram snabbt som de ställer sig på frambenen. Andersson berättar att alla arter har olika rörelsemönster för olika hastigheter och att många rörelser behöver synkroniseras för att det ska fungera.
– Om människor ska springa riktigt fort måste vi synkronisera armar och ben. För de här kaninerna fungerar inte koordineringen i hög fart och därför går de på frambenen, säger han.
Det finns även möss med en mutation i RORB-genen och hos mössen leder mutationen till en vaggande, anklik gångstil. Dessa två upptäckter stödjer teorin om att genen har en liknande funktion hos flera arter, inklusive människan.
– En av genens viktiga funktioner är att styra utvecklingen av vissa neuroner i ryggmärgen, och neuronerna är centrala för att kaninen ska kunna hoppa. Hos andra arter har genen betydelse för andra rörelsemönster.
Forskningen bidrar till att öka kunskapen om ryggmärgen samt vilka gener och neuroner som är viktiga för att kunna koordinera rörelsemönster.
– Tänk dig en familj där det finns en ärftlighet av stört rörelsemönster, då kan de här studierna vara till hjälp för att förstå och i framtiden kunna behandla ett sånt fenomen, säger Leif Andersson.