Gåsen, räven och örnen

KRÖNIKA. Kaktus Pedram Nasouri filosoferar i väg efter att ha sett en film om djur. "Tänk om mitt minne vore lika dåligt som svanarnas".

Foto:

Uppsala2009-01-28 08:00
Pedram Nasouri
Min svensklärare visade en himla vacker naturfilm på en lektion för några dagar sedan, "gåsen, räven och örnen" av Håkan Lundström. Den handlar om ett gäng fåglar vid ett vattenbryn, det var några svanar som hängde med en ful gås. (Säkert med ett fint inre, bör tilläggas.) I alla fall så fanns det en hungrig örn som ofta flög omkring vattenbrynet och hemskt gärna ville ha den där gåsen till middag. Det visade sig dock inte vara så enkelt, för varje gång det försökte ta sitt byte försvarade svanarna sin kompis med hjälp av den robusta vingbredden på två meter.

Men en natt så kom en räv förbi, också den hungrig. Då rävar är listigare än örnar så valde den snilledraget att ta gåsen när svanarna sov, vilket skulle visa sig vara en lysande idé. Gåsen blev uppäten. När svanarna vaknade i soluppgången var det till ännu en sorglös morgon - deras minne är nämligen så dåligt att de inte kommer ihåg gåsen som för bara några timmar sedan funnits bland dem. Men de märkte att någonting saknades, och vandrade omkring vattenbrynet i ett tillstånd av total förvirring. Det var helt omöjligt för dem att säga vad som inte fanns där längre, bara en känsla av ofullständighet.

När filmen tog slut började jag leka med tanken att mitt minne skulle vara lika undermåligt som svanarnas. Jag hittade på små scenarion i mitt huvud, som att kommunen drar in min busslinje till skolan vilket får mig att titta på tv hela dagarna och helt enkelt glömma bort att jag alltid brukade åka dit. Eller att det lokala snabbköpet går i konkurs och jag slutar minnas att äta yoghurt.

Sedan slår det mig - tänk om det är så? Tänk om det finns någonting viktigt jag haft, förlorat, glömt och ständigt saknar? Och tänk om det inte bara innefattar mig, utan alla människor? Det skulle ju onekligen förklara väldigt mycket. Idén är så svindlande att jag blir tvungen att gå och lägga mig för att sluta tänka på den. Vaknar upp till ännu en sorglös morgon
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!