Garveriet som blev restaurang

Kyparna går varv på varv med lunchtallrikarna stadigt på hand i takt med att fler beställningar kommer in på restaurang Lingon. Det är lunchdags och fullt av liv och rörelse inne på Svartbäcksgatan 30 i Uppsala, en plats i staden där det sjudit av liv under många sekler.

Men för några hundra år sedan var det en verksamhet av helt annat slag som sysselsatte människorna mellan de karakteristiskt tätt liggande trähusen på bakgården. Här finns nämligen några av de mycket få bevarade handels- och hantverkshusen i Uppsala, en spillra från en annan tid som med nöd och näppe klarade sig undan rivningsvågens bila under efterkrigstiden.

En bit in på 1800-talet hade Uppsalas befolkning börjat växa ordentligt, och med det efterfrågan på skor och kläder. Här kom den välbeställda familjen garvarfamiljen Schagerström på Svartbäcksgatan in i bilden, berättar författaren och tidigare antikvarien Helena Harnesk under en rundtur inne på gården.

– Det var en av stadens förmögna borgarfamiljer och verksamheten var stor med många anställda. Det var ingen tillfällighet att det låg just här vid Fyrisån. Garveriet behövde vatten och östra sidan var centrum för hantverkarna med ett 40-tal olika yrken sida vid sida, säger hon.

Före industrialiseringens genombrott var garvarens roll i staden central. Det handlade om ett delikat hantverk, rättare sagt om en hel vetenskap. Här på gården låg stora träkar nedgrävda i marken, där djurhudarna som skulle bli till skinn och läder fick ligga i bad tillsammans med bark från gran, sälg och björk.

När de blivit tillräckligt mjuka och böjliga hängdes hudarna upp på tork på loftgångarna och spred en stark, stickande lukt över grannskapet. Hela processen var hård och ohälsosam, och i den tungt traditionsbundna skråmiljön uteslutande ombesörjd av män - mästare, gesäller och lärlingar.

– Garvarna var alltid män. När en mästare dog var det inte ovanligt att änkan gifte om sig med en gesäll som på så sätt kunde överta verksamheten i stället för att öppna nytt. Det gällde att till varje pris behålla skråets exklusivitet, förklarar Helena Harnesk.

I dag är garverilokalen, som fanns i en huslänga närmast ån, sedan länge riven. Men bostadshusen från sent 1700-tal och tidigt 1800-tal står kvar - något som senare generationers Uppsalabor är tacksamma över.