Gårdar med anor ska inventeras

Det var Sven Örnberg som förärades diplomet 1930 av Uppsala JUF. I dag är det hans svärdotter Kerstin Örnberg som driver gården vidare. Förr fanns här mjölkkor men på senare år har det handlat om uppfödning av travhästar och inackorderade ridhästar.
- Diplomet har suttit på väggen sedan jag kom hit, berättar Kerstin Örnberg och visar tavlan som har kvar sin hedersplats bland släktfotografierna.
Kerstins make Gunnar gick bort 1997 och hans far Sven Örnberg redan 1937. På diplomet finns samtliga ägare sedan tidigt 1700-tal noterade (den förste utan födelseår). En av dem har en speciell historia. Johan Ericksson Marmén (f 1760), var förutom lantbrukare även en mycket produktiv urmakare och bland annat den som gjorde Alunda kyrkas tornur.
Just att det finns en historia att berätta kring gården och de människor som verkat där tycker Bertil Ljungars från Mjölby, en av dem som ansvarar för den nya inventeringen, är extra roligt.
- Ju mer man kan om sin gård desto större känsla för gården får man. När folk släktgårdsinventerar och gör en ägarlängd tycker jag att andra uppgifter än bara namn kan vara väl så intressanta.

Han menar att historien om de gamla släktgårdarna också ger en bild av Sverige och det svenska jordbrukets utveckling.
- På 1800-talet genomfördes till exempel det laga skiftet som var en enorm omvälvning.
När Sigurd Örjangård utförde JUF:s inventering 1930 färdades han med häst och vagn genom landet i jakt på gårdar (det vill säga jordbruksfastigheter) som varit i samma släkts ägo i mer än 200 år. I dag sker arbetet med datorns hjälp.
Då var 80 procent av befolkningen sysselsatt i jordbruket, i dag är det bara tre procent. Också det en stor och omfattande förändring.
Men det behöver inte innebära att man kommer att hitta färre släktgårdar i dag.
- Väldigt många av släktgårdarna är nog borta men å andra sidan hittade Sigurd Örjangård säkerligen inte alla gårdar. Det finns massvis, säger Bertil Ljungars.
De ägare till släktgårdar han haft kontakt med vittnar om att det är något särskilt att vara ägare till en gård som gått i släkten i generationer.
- Det är en stark känsla även om man inte alltid kan sätta fingret på vad det handlar om. Och om gården är så gammal finns det nog en större vilja än annars att fortsätta driva jordbruket.

Visst tycker också Kerstin Örnberg att det är en speciell känsla att ha en gård med anor.
- Det är klart att det är roligt. Man ska ta vara på det gamla även om det inte är min utan mina barns släkt.
Och chansen finns att gården kommer att vara kvar i släkten även framöver. Sonen Lars är intresserad av jordbruket och odlar hö, havre och korn på ägorna.
Därmed skulle Kerstin Örnberg gott och väl kunna ansöka om ett nytt diplom från JUF.
- Fast det vet jag inte om jag bryr mig om, säger hon.

Gårdar med anor ska inventeras

I mer än 270 år har gården i Marma utanför Alunda varit i en och samma släkts ägo. Det här är en av de släktgårdar som fick diplom av Jordbrukareungdomens förbund (JUF) på 1930-talet. Nu har organisationen påbörjat en ny inventering av de svenska släktgårdarna.