Riset ligger kvar efter Akademiförvaltningens kalavverkning i Västanhed. "Lätt och fint att ströva" har Henry Bäck ironiskt skrivit som bildtext på sin blogg till den här bilden.
UNT har i en serie rapporterat om kritik mot Uppsala Akademiförvaltnings skogsbrukmetoder med kalavverkning. Hur bryskt det kan vara att få den gamla skog man haft som granne förvandlad till ett kalhygge, det vet Henry Bäck. Han är en av de boende vid "Akademiskogen" i närheten av Skinnskatteberg, skog som ingår i Akademiförvaltningens innehav. Avkastningen från skogen går i förlängningen till forskning vid Uppsala universitet.
Henry Bäck förstår varför avverkningen nu blev nödvändig: granbarkborren hade tagit i det närmaste varenda gran.
– De behövde väl få ut något ekonomiskt ur virket. Men för att ekonomin skulle gå ihop fick de också ta frisk skog med tall uppe på Köpingsåsen. Det är i alla fall min teori, säger Henry Bäck.
På sin blogg "I hjärtat av Bergslagen" har han målande beskrivit kalhyggets tillkomst, hur en väldig maskin rakade området rent nattetid, en maskin som med sina långa armar påminde honom om en giraff.
Han liksom flera boende i området som UNT talat med är kritisk mot Akademiförvaltningens kalavverkning. Hygget har öppnat för vinden som sedan knäckt träd på hans tomt. Och riset ligger ännu kvar, mer än ett år senare, trots löften under samrådet om att det skulle städas bort.
Henry Bäck, före pensionen professor i statsvetenskap, låter arg och svär när han berättar.
– Det går inte att gå över det jävla hygget. Det är fullständigt oframkomligt, säger han.
Han tycker heller inte att Akademiförvaltningen skött skogen.
– Under mina 38 år här jag inte sett spåret av någon skogsskötsel. Det tror jag gynnar granbarkborren. Nu var alla granar sjuka och tvungna att avverkas. Men kalavverkning är inte bra för människan och inte bra för den biologiska mångfalden, säger han.
Så här ser det ut i Västanhed i Västmanland där Uppsala Akademiförvaltning avverkat "Akademiskogen". Bland närboende hörs nu kritik. "Vår skog är borta", skriver Henry Bäck på sin blogg.
En annan som bor intill skogen är Agnetha som själv jobbat i skogsbranschen och säger sig förstå att man behöver sköta skogen så att den lönar sig. Men det finns olika sätt att göra det på, och det här är fel sätt, menar hon.
– De har ju skövlat skogen. Man går för hårt fram. Det är en sorg att skogen är borta, säger hon
Även Agnetha reagerar på att riset ligger kvar.
– Det är inte snyggt gjort utan känns bara som att man vill tjäna så mycket pengar som möjligt, utan tanke på att sköta det bra för oss som bor här.
Ytterligare en närboende Åsa Moraeus. Hon saknar skogen uppe på åsen.
– Där var magiskt att gå och så fin väg att åka med höga träd på båda sidor. Nu är det inte alls lika charmigt. Men det tar de inte hänsyn till så klart.
Uppsala Akademiförvaltnings skogschef Anders Söderström motiverar avverkningen med skadorna på skogen.
– Det var fin gammal skog, men med väldigt mycket granbarkborre. Avverkningen blev väldigt forcerad av det skälet.
Men det hölls samråd med de närboende på ett möte utomhus under coronatiden, där Andes Söderström var med.
– Vi tog in synpunkter och mitt intryck är att vi har försökt att tillmötesgå sådant som kom fram. Men jag förstår känslorna, det var en trevlig skog, säger han.
Anders Söderström är skogschef på Uppsala Akademiförvaltning. Han förstår besvikelsen över den kalhuggna skogen i Västanhed.
Riset ska försvinna, intygar han.
– Men det ska ligga kvar och torka innan det körs ihop. Åtgärden är inte avslutad.
Enligt protokollet från samrådsmötet ska området efter markberedning planteras med ny skog. En fråga gällde om andra trädslag än gran och tall skulle planteras. Akademiförvaltingens svar blev: "Tall och gran är de trädslag som idag har bäst ekonomisk bärighet i våran mening."