Valackerna Kåge och Kalle kör sin första slåttersäsong men agerar som om de aldrig gjort något annat.
– De är väldigt duktiga, säger Hans Sidbäck, som driver Sidbäcks körhästar.
Med en 180 centimeter lång kniv till hjälp klipper de ner ängen med precision och noggrannhet. Hans Sidbäcks fru, Raili Nylander-Sidbäck, går i förväg och kollar marken så inte kniven träffar något hårt, som till exempel sten eller grus. Polacksbacken har delats upp i nio etapper, där var och en körs för sig.
– Hästarna får vila vid varje vändning. Är områdena för små blir det för mycket vändningar och är de för stora blir det för långt mellan vilorna. Det är bra med lagom stora områden, säger Hans Sidbäck.
Moderna maskiner slår av stråna och dödar änden, därför är slåttermaskiner bättre för växtligheten. Blommor och örter blir kvar.
– Ängarna mår bättre och det blir bättre förutsättningar för insekter, som vi behöver mer av i dag, säger Raili Nylander-Sidbäck.
Slåttermaskiner har inte samma effektivitet som större maskiner men kan konkurrera med mindre maskiner som används i tätortsnära skogar. En väsentlig skillnad mellan att använda maskin och häst är de frekventa stoppen som ”måste” göras.
– Många kommer ju fram och frågar om hästarna eller vill klappa dem, det blir en social grej också vilket är väldigt trevligt. Det kommer fram allt från små barn till äldre som vill minnas gamla tider, säger Hans Sidbäck.
Brukshästarna utbildas i sex år innan de är redo för full tjänstgöring. Efter utbildningen kan de arbeta i upp till 12 år.
– Man får träna in alla grejer med försiktighet. Maskiner kan låta en del och hästarna behöver till exempel vänja sig vid ljudet.
Hästarna pensioneras innan det blir för ansträngande för dem. Hans Sidbäck betonar hur viktigt det är att hästarna trivs med arbetet de utför.
– Vi tar alltid hänsyn till hästarnas välmående och arbetet ska inte vara för jobbigt, säger han.
Därför har också deras slåttermaskin från tidigt 1940-tal, Deering H2, moderniserats med ett framhjul som en avlastning för Kåge och Kalle. Och det blir långa arbetsdagar från tidig morgon till sen kväll. Hästarna fodras tidigt för att orka med dagen och duschas och fodras efter ett arbetspass.
– Men vi har absolut inget emot de långa dagarna. Det är självpåtaget och bara trevligt, säger Hans Sidbäck.