Nu bidrar forskning vid Uppsala universitet till att kolistin kan användas på ett effektivt och säkrare sätt.
– Rätt använt kan kolistin rädda liv när inga andra antibiotika hjälper, säger Otto Cars, professor i infektionssjukdomar och ordförande för den globala nätverksorganisationen React med säte vid Uppsala universitet.
Kolistin är ett gammalt antibiotikum, som utvecklades redan under 1940-talet. Efter rapporter om allvarliga njurbiverkningar föll det i vanrykte och slutade nästan helt att användas i början av 1970-talet.
Med tillkomsten av nyare antibiotika med mindre biverkningar verkade historien om kolistin att vara ett för alltid passerat kapitel i läkemedelshistorien.
– Under senare år har dock situationen radikalt förändrats med spridningen av multiresistenta bakterier inom vården, till exempel så kallade ESBL-bakterier. Ibland är kolistin det enda antibiotikum som fortfarande biter på sådana bakterier, säger Otto Cars.
Kunskaperna om hur ett så gammalt preparat som kolistin bör användas har dock varit begränsade.
Tills nyligen saknades till exempel kunskaper om vilken dosering av kolistin som ger bäst effekt.
I samarbete med grekiska forskare har forskargruppen vid Uppsala universitet nyligen visat att de första doserna när behandlingen inleds bör vara betydligt högre än vad man tidigare trott.
– Utan en sådan högre laddningsdos dröjer det hela tre dygn innan halten av kolistin i blodet kommer upp till den nivå som behövs för att slå ut de sjukdomsalstrande bakterierna. En svårt sjuk patient riskerar att dö när väntan på effekt är så lång, säger Otto Cars.
Studierna har lett till nya riktlinjer för hur kolistin bör doseras, som nu börjat spridas över hela världen. En nyligen gjord, ännu opublicerad enkätundersökning till sjukhus i 56 länder visar dock att det fortfarande hör till undantagen att använda en högre ”laddningsdos” när kolistin ges till svårt sjuka patienter.
Otto Cars tror att okunskap i kombination med rädslan för biverkningar gör att många läkare fortfarande inte ger kolistin i tillräckligt hög dos.
– Visserligen är njurbiverkningar mycket vanliga, men både vi och en annan forskargrupp har nyligen visat att de näwstan aldrig blir bestående, säger Otto Cars.
.