Gamla textilföremål omprövas
Gamla föremål av textil har traditionellt daterats efter stilen. Men det är en osäker metod. Att mäta kol-14-isotopens sönderfall är betydligt säkrare. Drygt tio års datering med accelerator i Uppsala visar att flera berömda föremål varit kraftigt feldaterade.
Professor Göran Possnert med en modern accelerator på Ångströmlaboratoriet.
Foto: Pelle Johansson.
En ett par hundra år yngre eldslagningssten från samma mosse ansågs styrka dateringen. Vanten blev därför känd i hela världen som det äldsta nålbundna föremålet.
Men kol-14-analysen i Uppsala visade att det var fel — med cirka 1 200 år! Vanten hade nämligen tillverkats först efter 1510. Det innebär att nålbindningstekniken inte dök upp i Norden strax efter Kristi födelse, utan först under vikingatiden. Från den perioden finns bland annat två vantfynd från Island.
Måste också ändras
I den nya boken Att datera textilier tycker professorerna Margareta Nockert och Göran Possnert från Uppsala universitet att det är märkligt att den gamla felaktiga dateringen av Åslevanten fått stå oemotsagd så länge. Det är ju ett glapp på många hundra år till nästa fynd i Norden.
Även om Åslevanten har "felrekordet" hittills, så är den långt ifrån ensam om att bli omplacerad i historien. Samma år som den berömde Bockstensmannen hittades i en torvmosse i Halland, 1936, påträffades i Nordnorge den så kallade Skjoldehamnsdräkten. Analys av skelettfragment tydde på att dräkten en gång burits av en icke-samisk kvinna. Själva dräkten daterades med viss tvekan till 1400-talets senare del.
Kol-14-analysen i Uppsala gav det sensationella beskedet att dräkten var nästan 500 år äldre eller från perioden 995—1029.
Andra berömda föremål, som fått sina väl inarbetade dateringar rejält omprövade, är Gerumsmanteln från Västergötland, som flyttades från bronsåldern till förromersk järnålder och en mässkjorta i Lunds domkyrka, som visade sig vara flera hundra år yngre än man trott.
Ganska rätt
Ett av de första fornfynd, som daterades med den nya kol-14-metoden i Uppsala var Bockstensmannens dräkt, som numera finns på museet i Varberg.
Han hade påträffats fullt påklädd i Bockstens torvmosse i Halland 1936. Kroppen var genomborrad av tre pålar, förmodligen för att han inte skulle gå igen. Det är den enda fullständiga medeltida mansdräkten som påträffats i Norden.
Stildragen placerade dräkten i början eller mitten på 1300-talet, och det visade sig stämma bra. Men när under seklet kunde inte ens kol-14-datering avgöra.
En annan berömd klädedräkt är drottning Margaretas gyllene kjortel, som rövades som krigsbyte från Roskilde domkyrka 1659 och nu förvaras i Uppsala domkyrkas museum.
Unionsdrottningens?
Analysen visade att kjorteln tillverkades under något av 1400-talets fyra första årtionden. Därmed skulle den alltså ha kunnat tillhöra unionsdrottningen, som avled 1412. Om den verkligen burits av drottningen eller av någon annan kvinna kan forskarna fortsätta att spekulera om.
Stämde gjorde också den gamla dateringen på Skepptunatäcket från Uppland, nu förvarat i Statens historiska museum. Den gamla dateringen sade medeltidens allra sista del, kol-14-analysen perioden 1440—1620. Och textilfragmenten i Sankt Eriks skrin i Uppsala domkyrka kan mycket väl härstamma från 1293 som föreslagits tidigare.
Så jobbar vi med nyheter