– Kraftvärmeverket byggdes ursprungligen för olja 1973. Sen konverterades det till först kol och sedan torv på 1980-talet. Då sågs torv som ett inhemskt bränsle som var bättre ur miljösynpunkt. Men nu har kraftvärmeverket tjänat ut och vi ska bygga ett nytt kraftverk, säger Adrian Berg von Linde, distributions- och marknadschef för Vattenfall Värme Norden.
Omloppstiden för torv är omkring 400 år. Ur ett klimatperspektiv är det närmast att betrakta som ett fossilt bränsle, även om det jämfört med olja och kol är färskt.
När vi kommer på besök står det torveldade kraftvärmeverket stilla. Det används i princip bara vintertid när soporna inte räcker till för att klara värmebehovet i fjärrvärmenätet.
– Här är lossningsstationen för torven. Sen går den på transportbanden till kvarnarna där den mals till ett fint pulver. Trä som mals ner blir mer som långa trådar. Och har man för mycket trä i blandningen så blir det stopp i kvarnarna eller rören till brännarna. Det nya kraftvärmeverket ska byggas så att det kan eldas helt med biobränsle, säger Adrian Berg von Linde när han visar runt på värmeverket.
Soporna som kommer in till värmeverket ska vara en utsorterad brännbar fraktion. Men någon möjlighet att sortera det som hamnat i soppåsarna finns inte, även om det görs stickprovskontroller. Och det kan synas svårt att avgöra hur mycket av soporna som består av plast, som är tillverkad av olja, och därmed ska betraktas som klimatstörande utsläpp i förbränningen. Men med hjälp av kol-14-metoden kan man bestämma åldern på kolet i koldioxiden som släpps ut, och därmed bidraget till klimatutsläppen.
På det sättet har man kommit fram till att cirka 40 procent av energin i soporna kommer från plast av fossilt ursprung.
När det nya kraftvärmeverket står klart 2020 kommer koldioxidutsläppen att halveras från värmeverket i Uppsala. Den exakta placeringen är inte bestämd, och något formellt beslut om att inleda bygget fattas inte av Vattenfall förrän planprocessen och alla miljötillstånd är klara. Men tanken är att det ska vara i närområdet till det gamla kraftverket.
Målet är att man ska ha en helt koldioxidneutral energiproduktion till år 2030. Men den fossila koldioxid som kommer från sopförbränningen kan man inte påverka. Och här kommer man att behöva klimatkompensera för utsläppen, om inte konsumtionsmönstren i samhället förändrats radikalt.
– Man borde tänka mer på att ställa om till bioplast. Och frågan är om koldioxidavgiften inte skulle ligga på produktionen av plast i stället för på förbränningen, för att den ska bli mer styrande. Nu blir det bara en fiskal historia, säger Anna Karlsson, miljöspecialist på Vattenfall Värme.
I förlängningen blir frågan närmast filosofisk var ansvaret ska läggas för sopförbränningens bidrag till klimatutsläppen. Enligt lag ska alla sopor tas om hand och det är inte tillåtet att lägga brännbara sopor på deponi, som man gjorde förr i tiden. Det miljömässigt bästa är att återvinna eller återanvända så mycket som möjligt. Men vissa plaster kan vara svåra att återvinna. Och rent praktiskt går det inte att återvinna plasten hur många gånger som helst.
– Till slut har materialet nötts ut. Och man får inte lägga brännbart material på deponi. Då måste det gå till förbränning, säger Anna Karlsson.
Där kan man säga att vi alla har ett ansvar när vi köper, och sedan slänger, det som hamnar i soporna. Men ansvaret kan också läggas på företagen som tillverkar saker där olja används för att göra plastdetaljer och livslängden på prylarna blir allt kortare.