Gamla hus blir som gamla

Esplanaden ligger efter Luthagsesplanaden och ritades år 1934 av Uppsalas mest kände arkitekt Gunnar Leche. Huset är fem våningar högt och har 66 lägenheter. Gunnar Leche bodde själv där i en specialritad våning till sin död 1954.
Under åren har många fastigheter byggts om och till, Esplanaden är inget undantag. Färg, form och viktiga arkitektoniska detaljer har ändrats för att passa en ny tid, ekonomi eller andra samhällskrav.
Men en ändring är på gång. Esplanadens årsmöte har beslutat att återställa husets fasad till ursprungsskick. Färgen ska ändras från dagens rosa till gulockra och balkongerna ska byggas om. Vid tidigare renoveringar har man bytt ut Leches släta balkongskydd mot bredare korrugerade skydd. Det har gett fastigheten ett klumpigt intryck.

- Leche hade ett smalare skydd och ett mellanrum till balkongplattan som ser luftigt och lätt ut. Det hoppas jag vi kan återskapas. Det kan tyckas vara detaljer, men fönster, dörrar, balkonger och färger betyder mycket för husets uttryck, säger Sten Bernhardsson som har en lägenhet i Esplanaden.
Han är kulturdirektör vid Uppsala kommun och intresserad av stans utseende. Han tycker sig se ett ökat intresse för att återskapa det ursprungliga både i fasader och inredning i 1900-talets arkitektur. När hans eget hus fick sin rosa färg för 30 år sedan följde man bara tidens trend. Någon diskussion om originalfärg förekom knappast. I dag har det svängt.
- Bara i de närmsta kvarteren har två bostadsrättsföreningar återställt fasaderna till originalskick de senaste åren. Fler och fler intresserar sig också för den egna lägenheten. Traditionellt så har man mest brytt sig om äldre historiska byggnader eller hus på landet, säger han.

Men det kostar lite extra. Hur mycket beror på vad som ska göras. Bostadsrättsföreningen Esplanaden för just nu en dialog med länsstyrelsen om att få ett byggnadsvårdsbidrag på 300?000 kronor för renoverin gen. Det är en förutsättningen för att den ska bli av fullt ut.
- Får vi pengarna så är det ett erkännande av att vi bor i en värdefull byggnad inte bara arkitektoniskt utan också historiskt. Men också att man börjar värdera 1900-talets arkitektur högre och det är roligt. Huset är väldigt tidstypiskt, säger Sten Bernhardsson.
Även om inte föreningen skulle få bidrag så anser han att varje bostadsrätts-
föreningen har ett ansvar för arkitekturen.
- Det är ju inte bara en angelägenhet för oss som bor i huset utan också för alla andra innevånare, för hela stadsrummet.
Hur då?
- Jo, det vittnar om hur staden en gång sett ut. Det finns en tanke bakom varje fasad precis som i en målning eller en skulptur. Varje ändring innebär också att man gör ingrepp i det ursprungliga, säger Sten Bernhardsson.
Det finns dock olika sätt att se på saken och det har varit en lång diskussion i föreningen, flera har ansett att renoveringen blir dyr. Nu verkar det som om en renovering kommer att att bli av som förenar ekonomiska och antikvariska hänsyn.
- De extra det kostar får vi igen i form av ökat värde på fastigheten. Ofta framhålls det kulturhistoriskt värdet som ett argument vid försäljningar. Men jag tycker det viktigaste är att vi återskapar en kulturellt värdefull byggnad och att huset blir ett bra exempel på hur en renovering kan göras, säger Sten Bernhardsson.