"Vänta inte på att någon annan ska agera. Det kanske är just du som kan hjälpa", säger Gabriella Antonic Svensson.
Den dramatiska händelsen inträffade vid lunchtid en dag i förra veckan. Gabriella Antonic Svensson hade bråttom till skolan, men när hon gått över järnvägsövergången på S:t Persgatan stannade hon upp. Tryckt mot gallret, på insidan mot spåren, står en kille i 20-årsåldern.
– Det kändes inte bra, så jag gick fram och sa att han inte skulle stå där. Men han ville inte komma med mig, utan sa att han inte orkar leva längre, säger Gabriella.
Bommarna hade precis gått ner och killen börjar gå närmare rälsen. Gabriella hör tåget komma och försöker hålla kvar honom, men han sliter sig loss. En äldre man som ser vad som händer skyndar fram för att hjälpa henne, men lyckas inte heller stoppa killen.
– Det var massor med folk utanför bommarna, men ingen annan kom fram och hjälpte till. Några skrattade och några filmade, säger Gabriella.
Runt kröken kommer tåget. Tågföraren ser dem och lägger sig på tutan. Gabriella ställer sig framför killen för att försöka hindra honom från att komma närmare rälsen.
– Strax innan tåget passerar kastar jag mig på killen. Vi ligger ner på marken med fötterna en halvmeter från tåget när det åker förbi.
Efteråt kramar Gabriella om killen, som kramar henne tillbaka. Gabriella ber en förbipasserande kvinna att ringa 112. Men kvinnan skyndar vidare och Gabriella, som är alldeles skakig, får ringa själv. Omkring 10 minuter senare är polis och ambulans där.
– Ambulansen tog med sig honom och jag fick lämna uppgifter till polisen, som berömde mig. Jag gick till skolan, men jag var i chock så jag ringde min mormor som kom och hämtade mig.
"Det var massor med folk utanför bommarna, men ingen annan kom fram och hjälpte till", säger Gabriella Antonic Svensson när vi träffar henne på samma plats en vecka senare.
Gabriella har efteråt tänkt mycket på händelsen och på hur det hade kunnat sluta.
– Tänk om jag inte hade sett killen eller inte lyckats stoppa honom. Jag har också tänkt att vi bägge kunde ha dött.
Något hon inte kan släppa är omgivningens agerande – varför hjälpte de inte till?
– Det var så himla konstigt. Kanske har det blivit värre nu under corona, att många håller avstånd. Och jag fick känslan att många var rädda för killen.
Hur kommer det sig att just du ingrep?
– Det kändes självklart. Jag såg att han mådde dåligt och att han behövde hjälp. Jag mår själv psykiskt dåligt ibland, så jag kunde förstå honom. Jag gjorde det jag hade velat att andra hade gjort för mig.
Stefan Siesing är yttre befäl på Uppsalapolisen och en av de poliser som kom till platsen. Han har nominerat Gabriella Antonic Svensson till polisens civilkuragepris.
– Jag blev helt paff av hennes insats. Att hon bara är 14 år och har det i sig att göra detta för en annan människa. Det är helt fantastiskt. Hon räddade livet på honom, säger han.
Vad ska man göra när man ser någon i fara?
– Det går inte att ge något generellt råd. Jag gillar när folk tar ansvar och ingriper, men man måste alltid själv känna efter vad man vågar göra. Men att ringa 112 kan alla göra. Och försöka prata med personen.
Gabriella Antonic Svensson har efteråt tänkt mycket på händelsen och vad som kunnat hända om hon inte lyckats stoppa killen. "Jag hoppas att han får bra hjälp nu", säger hon.
Vad tänker du om att några filmade i stället för att hjälpa till?
– Det är bedrövligt. Vissa tycks anse att det är viktigare att lägga ut filmer på sociala medier än att hjälpa. Ibland filmar folk vid trafikolyckor, då får man bita sig i tungan.
Gabriella Antonic Svensson tycker att vi dels behöver prata mer om psykisk ohälsa, dels lyfta blicken och se när människor runtomkring oss mår dåligt.
– Vänta inte på att någon annan ska agera. Det kanske är just du som kan hjälpa.