Martin är något av en stammis på Rough Stuff Tattoo i Uppsala. En period var han där två gånger i veckan.
– Det finns alltid lite tom hud som kan fyllas ut.
Första tatueringen gjorde Martin på 90- talet, och nu är nästan hela kroppen utsmyckad, inklusive händer och bakhuvud. Ansiktet tror han att han kommer låta vara, men annars känner han inga begränsningar. För tillfället håller Martin på med en ryggtavla, som hittills ägnats omkring 50 timmar. Och mer lär det bli, tatuering är lite som en drog.
– Fast det gör skitont och är jättetråkigt att sitta där, dum hobby man har egentligen, säger Martin och skrattar.
Han har dock alltid varit nöjd med sina tatueringar när de väl är färdiga, och betonar vikten av att välja studio med omsorg. Något som ska sitta hela livet får inte vara halvdant.
– Jag skulle aldrig gå till någon köksbordsterrorist eller tatuera mig på en Thailandssemester. Förutom sämre kvalitet finns det andra risker. Studior måste uppfylla krav på hygien, tatuerar man sig hemma hos någon finns risk att bli smittad.
Martin menar att tatueringskonsten har utvecklats enormt de senaste 20 åren. Verktygen, färgerna och tatuerarna har blivit bättre.
– En anledning till att folk var mer skeptiska mot tatueringar förr kan vara att de inte var lika snygga då, och åldrades sämre.
De flesta av Martins kompisar är också tatuerade, och han tycker inte att folk reagerar så mycket på hur han ser ut, antagligen för att det har blivit så populärt med tatueringar.
– Jag lyckades till och med få min mormor att göra en skorpion på överarmen.