Fyrfota dagisfoto
Det var inte många år sedan hunddagis var ett nytt begrepp. Men likheterna med ett vanligt dagis är många. Vissa gråter en stund när matte eller husse lämnar, andra vill inte följa med hem igen när dagen är slut. Och den obligatoriska porträttfotograferingen blir allt vanligare.
Kontaktkarta på Ulf Widells egen hund, som är en blandras av cocker- och tibetansk spaniel.
Foto: Glada Tassen
Det är någon av en deja vu upplevelse. För vem minns inte känslan när man själv stod där och väntade på skolfotograferingen framför ljusblå bakgrund, finklädd och vattenkammad. De här fotomodellerna är också kammade och borstade - men fyrfota.
Det är dagisfotografering på hunddagiset Flash Dance strax norr om Stockholm. Över fyrtio hundar ska fotograferas här i dag, och det kammas och borstas lite överallt. Taxen Tiger får sin mustasch utkammad innan han ska in för plåtning och trots att han bara är en valp ligger han snällt kvar på det vita fårskinnet som tjänar som underlag och tittar lydigt in i kameran.
- Kan ni få honom att sträcka på sig lite? undrar David Skålberg när Tiger helst gosar ned nosen i det mysiga fårskinnet.
Sedan två år tillbaka livnär sig David på att fotografera hundar, de flesta av dem på olika hunddagis.
- Ingen dag är den andra lik, faktiskt. Och alla hundar är olika, säger han.
- De allra flesta tycker bara att det är kul att bli fotograferade, men en del tycker att det är lite läskigt med blixten. Små hundar fotar vi ju uppe på ett bord, och många hundar förknippar bordet med veterinärbesök eller kloklippning.
En cockerspaniel som är näst på tur ser inte helt avslappnad ut i miljön, men belönas med godis och klappar så snart fotograferingen är avklarad.
- Ibland fungerar det inte. Man kan ju inte tvinga en hund som är rädd. Då ser de bara strykrädda ut på bilden ändå, berättar David.
Å andra sidan börjar hundarna här kanske få vanan inne. Det är nämligen andra gången hundarna fotograferas på det här dagiset.
Dagisfotografering blir allt mer populärt, och David Skålberg och Ulf Widell på Glada Tassen som specialiserat sig på porträttfotografering av hundar, hinner inte med alla uppdrag numera.
- Det började som en kul grej, egentligen. Vi kör efter samma princip som man gör i skolan. Själva fotograferingen kostar inget, och ägarna köper bilder om de vill först sedan de sett hur de ser ut, berättar Ulf Widell som själv är ägare till en blandrashund.
David är däremot inte hundägare, och har aldrig haft hund.
- Nej, men jag har barn. Det är ju ungefär samma sak, konstaterar han krasst.
Och visst finns det stora likheter mellan hur allt fler relaterar till sina hundar, och barn. Dagisfotografering är bara ett exempel.
Så jobbar vi med nyheter