Högsäsongen för fästingar pågår normalt mellan april och oktober och mängden av dem varierar beroende på vädret. De senaste månadernas torka har tvingat fästingen att söka sig nedåt i marken och till en fuktigare miljö.
– Fästingen lever på blod och kan klara sig upp till två år utan att äta. Detta förutsatt att den kan ta upp vatten från sin omgivning. Därför föredrar den fuktiga perioder, säger Kajsa Glemhorn, fästingexpert och entomolog vid forskningsstationen Linné på Öland.
Parasiten är bärare av borrelia och fästingburen encefalit, TBE, som kan leda till hjärnhinneinflammation. TBE-smittan tenderar att följa kusterna och områden med tät undervegetation som gör att fukten stannar kvar i marken. I Uppland är smittrisken som störst i skärgården och vid delar av Mälaren, framför allt Bålsta- och Enköpingsområdet. Tre fall av Tbe har har under det första halvåret inkommit till smittskyddsenheten i Uppsala län. Enligt Johan Hedlund, smittskyddssjuksköterska, ligger siffrorna på normalnivå. Men några fall rapporterades redan i maj.
– Det är mycket ovanligt, säger han och menar att försommarens fästinggynnsamma väder kan vara förklaringen till detta.
Många fästingar skulle snabbt lockas fram om torkan upphörde. Och det finns en risk för att de blir fler än vanligt i sådana fall. Detta beror enligt Kajsa Glemhorn på fjolårsvintern.
– Eftersom snön och kylan kom samtidigt fungerade snön som ett isolerande täcke för fästingarna. Istället för att frysa ihjäl överlevde de, säger hon.
Pigga och törstiga fästingar tillsammans med fjolårets omgång är alltså att vänta om sommartorkan inte fortsätter
Det finns många saker man bör tänka på när det gäller fästingar. Kajsa Glemhorn menar att sunt förnuft i slutändan är det viktigaste.
– Våga gå ut och njut av sommaren. Bara man har som en daglig rutin att kolla igenom kroppen. Får man bort dem inom ett till två dygn minimerar man smittorisken avsevärt, säger hon.