Den slutsatsen drar forskare vid bland annat Uppsala universitet, SLU och Statens veterinärmedicinska anstalt i en studie som publiceras i facktidskriften Epidemiology & Infection.
– Det är tydligt att Dalälven inte längre kan ses som en tydlig sydlig gräns för sorkfeber. Särskilt oroande är att hantavirus nu påträffats även hos andra gnagare än skogssorkar och i närheten av tättbefolkade områden som Stockholm och Uppsala, säger Åke Lundkvist, professor i virologi vid Uppsala universitet.
I Sverige brukar årligen rapporteras mellan 150 och 500 fall av sorkfeber hos människor. Infektionen orsakas av ett hantavirus, som heter puumalavirus, och smittar via infekterade (skogs)sorkar till människor.
– Förra året rapporterade vi om att hantavirus påträffats hos gnagare även söder om de traditionella riskområdena i Norrland. I vår utvidgade studie kan vi visa att denna spridning av hantavirus i naturen gäller på flera platser i Mellansverige, säger Åke Lundkvist.
Forskarna har undersökt förekomsten av antikroppar mot hantavirus hos 559 skogssorkar, skogsmöss, näbbmöss och andra gnagare, som samlats in vid Grimsö och Sala i Västmanland och Bogesund i södra Uppland.
Hos 40 av djuren påträffades antikroppar som reagerar mot hantavirus. Sådana antikroppar visar att djuren var eller nyligen hade varit infekterade av hantavirus.
På alla tre platserna fanns såväl skogssorkar som andra gnagare med antikroppar mot hantavirus.
– Mycket återstår att ta reda på om vilken betydelse andra gnagare än skogssorkar har för smittspridningen. Potentiellt allvarligt är att vi hittade antikroppar hos större skogsmöss så nära Stockholm som i Bogesund. Det är mycket vanligare att denna musart söker sig närmare människan än att skogssorkar gör det, säger Åke Lundkvist.
Bara i ett mindre antal fall har forskarna med förfinad teknik påvisat att antikropparna riktar sig just mot puumalavirus, som är det hittills enda kända hantaviruset i Sverige.
– Vi misstänker dock att åtminstone en del av djuren med antikroppar i vår studie kan ha burit på andra hantavirus än just puumalavirus, som framför allt förknippats med skogssorkar. I till exempel Finland har nyligen näbbmöss visats vara bärare av andra sorters hantavirus, säger Åke Lundkvist.
Forskarna planerar nu att i större fördjupade studier gå vidare och med genetiska metoder kartlägga exakt vilken typ av hantavirus som finns hos olika arter av gnagare i Sverige, även i södra Sverige.
– Men redan nu finns skäl att från vårdens sida vara mer uppmärksam på sorkfeber hos patienter även utanför de traditionella riskområdena i Norrland, säger Åke Lundkvist.