Fritog mördare - efter 12 dagar i frihet

UNT träffar 18-åringen på häktet i Västerås. Vakten låser dörren och 18-åringen, vi kan kalla honom Martin, sätter sig tungt på en av stolarna. Han är misstänkt för främjande av flykt och vapenbrott. Rättegången väntas starta på fredag. Jag frågar hur det står till.
— Det är okej, säger han. Det är bättre än på Sundbo. Man är inte lika övervakad och man har lite mer frihet. Man får ha porrtidningar här. På Sundbo fanns det bara Slitz.

Hade rökt på
Martin har tillbringat två år av sina tonår på Sundbo i Fagersta för ett mordförsök i Rasbo utanför Uppsala. Han berättar att han hade rökt på ganska mycket på familjehemmet den där kvällen för drygt två år sedan. Bråket handlade om en skuld. Martin började gräla med en annan intagen och gick ut i köket och hämtade en brödkniv. Det första hugget tog djupt i bröstkorgen. Den knivstuckne killen tog sig blödande ut på gården genom ett fönster, vacklade mot huvudbyggnaden. Martin hann ifatt honom halvvägs och högg en gång till. Den skadade killen överlevde och Martin dömdes till två års sluten ungdomsvård för mordförsök. Han drog på sig en månad till efter att ha misshandlat en intagen.

Pluggad pistol
Sista maj 2005 kom han ut men det blev bara tolv dagar i frihet. Tio dagar efter frigivningen åkte Martin tillbaka till Sundbo i en trasig Saab och med en pluggad pistol i handskfacket. Han skulle frita en kompis från anstalten. Kompisen var dömd till fyra års sluten ungdomsvård för det uppmärksammade dubbelmordet på två unga kvinnor på Hallandsåsen i januari 2004.
— Personalen var förjävliga mot honom. Det var därför, säger Martin kort. Han vill inte prata mer om fritagningen före rättegången.

Glädje ger godis
3 424 500 kronor har det kostat skattebetalarna att hålla Martin på Sundbo i 25 månader. Varje intagen på Sundbo kostar staten 4 500 kronor per dygn. På Lilla Aspen, som är den hårdast bevakade avdelningen på Sundbo, sitter tre intagna. Personalstyrkan är på mellan tre och fem personer, inklusive psykolog och lärare.
— Personalen är med överallt. De lyssnar och straffar en när man gör fel, eller pratar om fel saker. Sundbos "strategi" för att göra oss till laglydiga skattebetalare är att straffa oss. Det är ett sjukt system, anser Martin.
Varje vecka får de intagna betyg på en femgradig skala i flera olika områden.
— Man fick betyg i om man har varit glad. Jag bråkade om det där eftersom jag tyckte att det var kränkande. Då införde de en tävling: om man hade treor eller högre i alla betyg fick man en godispåse på fredagen. Man blev behandlad som om man vore tio år. Herregud, det sitter narkomaner och mördare på Sundbo. Trodde de att godis för 20 spänn skulle hjälpa?

Enorma skulder
Martin skulle ha börjat skolan i höst men nu väntar förmodligen ett fängelsestraff i stället. På 25 månader på Sundbo tog han bara slutbetyg i tre ämnen, trots läxläsning och undervisning tre dagar i veckan.
— När jag kommer ut vill jag skaffa någon sorts datorutbildning och hitta en bostad — och ett jobb, säger Martin.
— Men varför ska man fixa ett jobb när man kommer ut? Alla som sitter på LSU har enorma skulder. Börjar man jobba går pengarna åt till att betala av dem. Man får leva på existensminimum oavsett om man går på socialbidrag eller om man arbetar, säger Martin.
Han har ett par hundratusen kronor i skuld, bland annat ett skadestånd till den man han knivskar i Rasbo om 135 000 kronor.
— Det mesta är för saker jag gjord när jag var 15 år. Det känns bittert, säger Martin.

"Jag ville festa"
Att 80 procent av dem som döms till sluten ungdomsvård återfaller i brottslighet anser han inte är förvånande.
— Det finns ingen eftervård som den inom kriminalvården. Av de 30—40 som jag har suttit med är det högst fem som jag kan tänka mig kan bli laglydiga, säger Martin.
— När jag kom ut hade jag en enkelbiljett till Sundsvall. Inget mer. Ingen bostad, inget jobb, ingenting, säger Martin.
Han hade försökt ordna en hyreslägenhet i Sundsvall själv. Men när hyresvärden fick höra att han gick på socialbidrag blev det blankt nej.
— Då ville socialen att jag skulle bo på vandrarhem i 60 dagar och sedan skulle jag skriva mig i Luleå i stället. Det var dealen.
Socialtjänsten betalade ut kostnaden för de första 15 dagarnas boende direkt till Martin.
— Knarkpengar, säger Martin och ler snett.
— När jag kom ut efter 25 månader ville jag festa. Jag började knarka redan första dagen. Och varför skulle jag betala 250 spänn om dagen för att bo på vandrarhem när jag kunde slagga hos kompisar och köpa knark för pengarna?