Friluftsliv för alla i skogen

- Vildmarkskänsla är lite som en trollskog. Det känns som att det gömmer sig troll bakom alla gamla träd och stenar, säger Karolina Vessby på Upplandsstiftelsen när jag frågar om definitionen av vildmark.

Det är en fuktig augustiförmiddag och vi befinner oss i en riktig trollskog. Pansaruddens nationalpark ligger nio kilometer nordost om Knutby och Karolina Vessby och hennes kollega Berndt Godin har tagit mig hit för att visa vad skogen har att erbjuda.
Även om trollen inte syns till just denna förmiddag är stenarna desto mer framträdande. Marken i Pansarudden är täckt av stora stenblock som ligger huller om buller på varandra. På ovansidan av varje block växer grön mossa som skiftar i nyans när solstrålarna letar sig i genom talltopparna. Det är stenblocken som gör Pansarudden speciell. De gör terrängen svårframkomlig och därför har skogsbolagen aldrig kunnat ta sig fram där innan området blev nationalpark. Träden har ostört kunnat växa och bli gamla.

På led lunkar vi sakta fram genom stigarna. Orangemålade cirklar på träden upplyser oss om att vi befinner oss på Upplandsleden.
- Det går att följa den här leden hela vägen upp till Medelpad, säger Berndt Godin skämtsamt.
Exakt när leden tar slut är inte lätt att avgöra. De olika landskapslederna är sammanlänkade i varandra och därför kan man fortsätta att gå nästan hur långt som helst.
Att vandra är en av de mest populära aktiviteterna i skogen. Upplandsleden är hela 35 mil lång och fungerar minst lika bra för långa strapatser som för korta dagsutflykter. Men de som föredrar paddling kan även ta sig fram på kanotlederna längs de Uppländska vattendragen.

Även om motion och friluftsliv ofta går hand i hand, behöver skogen inte alltid handla om att röra på sig. Både Karolina Vessby och Berndt Godin framhåller lugnet och tystnaden.
- För mig handlar det om att stanna upp. Och varva ner. Det är faktiskt när man stannar, som till exempel vid fikastunderna, som djuren tittar fram som mest, säger Karolina Vessby.
Berndt Godin går först i ledet. Han är road av fågellivet i skogen och har sin blick riktad mot trädtopparna. Karolina Vessby, däremot, intresserar sig mest för marklevande smådjur och hon stannar då och då upp för att peka ut någon art.
- Berndt tittar uppåt och jag tittar nedåt. Jag tror att man måste hitta sin grej när man är ute i skogen. En del är intresserade av växter eller blommor, men jag är intresserad av insekter, säger Karolina Vessby samtidigt som hon skannar av djurlivet på marken.
Hon hittar några paddor som skuttar i gräset.
- Jag brukar vara ute med mina barn och de tycker att paddor och liknande djur är roliga att titta på. Det är därför jag ser sådant så lätt, förklarar hon.
Med sikte åt var sitt håll kompletterar Karolina Vessby och Berndt Godin varandra väl.
- Fast fjärilarna hjälps vi åt med att hitta, skrattar Berndt Godin och pekar på en ljusgul citronfjäril som klipper med vingarna över en gräsplätt framför oss.

Även min blick är stadigt fäst nedåt på stigen. Morgonens regn har blött stenar och rötter som nu blivit glashala och varje steg jag tar är noggrant placerade för att undvika en halkolycka.
- Det är så olika vad man tycker är kul att göra i skogen. Man kan lika gärna fota, måla eller leta svamp och bär.
Men Pansarudden är inte så värst bärrik denna dag. Blåbären har redan hunnit vissna och lingonen verkar inte ens komma i gång. Som mest hittar vi en glänta där några ensamma röda bär svajar i vinddraget.
- Här borde det finnas mer lingon. Men det har varit en dålig lingonskörd i år, säger Karolina Vessby. Det är bättre att bege sig till Lunsens naturreservat om man vill plocka.
Även om bär inte är Pansaruddens största dragplåster kan svampälskaren ha större framgångar. Karolina Vessby plockar upp en karljohan som växer utmed stigen.
- Går man bara några meter utanför stigen kan man hitta hur mycket som helst, säger hon och håller upp sitt fynd.

I en sänka mellan några träd stannar plötsligt Berndt Godin och han för hastigt upp kikaren som har hängt runt halsen. Först då hör jag ett smackande ljud ovanifrån.
- Det är tofsmesarna som låter. Det är så lustigt med dem för först hör man ingenting, sedan hör man alla på en gång, säger Karolina Vessby.
- De samlar ihop sig inför hösten för att skydda sig mot rovfåglarna. Det föds hundratusentals mesungar varje höst. Men bara ett fåtal överlever till våren. Det är därför de får så många avkommor, förklarar Berndt Godin.

Vi står stilla en stund under en tall för att lyssna till fågelsången.
- Kolla stammen, säger Karolina Vessby och pekar på en avhuggen tallstam några meter bort.
Runt stammen har ett mönster av ringar ristats in i rader ända upp mot toppen.
- Det är en tretåig hackspett som har försökt hacka fram föda från trädet. De hackar i cirklar. Den tretåiga hackspetten är en av de arter som bara trivs i den här typen av äldre naturskogar. Den klarar inte att hacka genom unga träd, utan behöver gamla porösa stammar som är lätta att ha sönder. Det är därför den här typen av skogar behövs, förklarar Berndt Godin.

Friluftsliv för alla i skogen

Skogens högsäsong är i full gång. Mellan granar och tallar frodas både lingon, kantareller och karljohan och allt finns tillgängligt för vem som helst att ta för sig. Allt som behövs är ett par gummistövlar och en svamp- eller bärkorg.