Mannen misstänktes ha genomfört två samlag med en kvinna i en bostad i Uppsala en natt förra året, mot hennes vilja. Enligt åtalet sov hon när gärningarna påbörjades. Kvinnan har uppgett att hon vid det första tillfället, när hon vaknat, försökte putta bort mannen, medan hon vid den andra händelsen "stängde av" och inte rörde sig. Mannen nekade till brott och uppgav att kvinnan var vaken och deltog frivilligt.
Två av rättens nämndemän anser att kvinnans uppgifter är vaga medan mannen är trovärdig och lämnat en "detaljerad och fullt rimlig berättelse". De menar att det är svårbegripligt att hon inte lämnade bostaden efter den första händelsen, om det verkligen rörde sig om ett ofrivilligt samlag. De pekar också på att kvinnan och mannen tidigare på natten haft ett ömsesidigt samlag och anser att han därför mycket väl kan ha uppfattat att hon deltog frivilligt även senare.
Rakt motsatt uppfattning har rättens ordförande och den tredje nämndemannen. De anser att kvinnan lämnat "en sammanhängande och i väsentliga delar konsistent berättelse". Att hon haft svårt att minnas vissa delar och i några fall uttryckt sig vagt kan bero på att hon blivit rädd och passiv. Båda menar också att kvinnans agerande efteråt ger starkt stöd för hennes berättelse. De anser att mannen ska dömas för våldtäkt.
När det inte finns majoritet för vare sig friande eller fällande dom i ett brottmål gäller det alternativ som är lindrigast för den misstänkte. Kontentan blir att mannen frias.