Friare, inte fler universitet
Det kanske viktigaste av Krantz förslag innebär att forskarinflytandet i Vetenskapsrådet skall stärkas. Ett tecken på att den nye ministern har både kraft och vilja att driva igenom autonomiutredningen som syftar till friare universitet. Och ett tydligt steg bort från den politik Socialdemokraterna drev före 2006, då till och med rekryteringen av universitetsstyrelser sköttes från Rosenbad.
I samma anda menar Krantz att en stabil finansiering "är en viktig förutsättning för akademisk frihet och oberoende." En sådan hållning borde leda till ökade direkta fakultetsanslag. Dagens situation där forskare tvingas ägna en stor del av sin arbetstid åt att söka pengar i konkurrens med sina kolleger gränsar till det orimliga.
Man skall inte glömma att fri forskning kräver fria forskare, men politiken Krantz presenterar handlar i hög grad om fri administration. Det finns en risk att interna utnämningar leder till ökat mygel och svågerpolitik, och snarast blir kontraproduktiva i fråga om akademisk frihet. Skall taket vara fortsatt högt på universiteten, trots ökad autonomi, måste även rätten till intern kritik och diskussion stärkas.
Med undertoner av önsketänkande efterlyser högskole- och forskningsministern en förskjutning i EU:s budget. Pengar som i dag finansierar jordbrukssubventioner borde gå till forskning och europeiska forskningssamarbeten. Men den linjen drivs antagligen effektivast av Marit Paulsen på plats i Bryssel, och Krantz kan ägna sig åt frågor av mer nationell karaktär, till exempel favoritdevisen "kvalitet framför kvantitet."
Det är ingen hemlighet att Tobias Krantz var en av de riksdagsledamöter som riktade hårdast kritik mot Göran Perssons tveksamma uppgradering av högskolan i Örebro till universitet. När Örebro Universitet sedermera utnämnde Persson till hedersdoktor var Krantz en av dem som anmälde honom till Konstitutionsutskottet. Med Krantz i regeringen kan vi se fram emot friare universitet, inte fler.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!