Fria universitet - efter 500 år

Det klassiska argumentet för att universiteten bör vara självständiga i förhållande till statsmakten är givetvis den akademiska friheten. Också i en demokrati är det viktigt att vetenskapen lever så fritt som möjligt.
I Sverige har dock förståelsen för tanken på fristående universitet aldrig varit särskilt stor. Tvärtom har staten setts som garanten för kvalitet och relevans och den vetenskapliga friheten har i modern tid inte hotats på allvar.
Men när också direkta nyttosynpunkter talar för en större självständighet så kan också staten ändra sig. Som regeringens särskilde utredare, professor Daniel Tarschys, konstaterar i Dagens Nyheter i går så är större självständighet ett sätt att främja dynamik, konkurrenskraft och förnyelseförmåga. "I ett föränderligt samhälle måste lärosätena kunna agera snabbt och kraftfullt. Då duger det inte med central detaljstyrning och långa beslutsvägar."

Det är bara att hålla med. Och faktum är att många försök att uppnå större decentralisering redan har gjorts. Problemet är, som Tarschys skriver, att det samtidigt finns krafter och omständigheter som drar i motsatt riktning. Därför är det nu nödvändigt att byta grundmodell.
Universitet och högskolor ska enligt förslaget äntligen upphöra att vara statliga myndigheter. I stället får de en egen status som "självständiga lärosäten". Den offentliga finansieringen kvarstår men dagens regleringsbrev och detaljerade lagstiftning försvinner och ersätts av avtal mellan staten och lärosätena. Det som blir kvar av dagens högskoleförordning blir i huvudsak reglerna om examination och om tillträde till högre utbildning. Dessutom ska krav ställas på varje lärosäte att ha en styrelse, en rektor och minst ett kollegialt organ med majoritet av lärare och forskare. Avsikten är att skapa förutsättningar för ett starkt och självständigt akademiskt ledarskap.
Här finns naturligtvis utrymme för diskussioner, liksom när det gäller pengarna. Tarschys vill bland annat överföra aktierna i Akademiska Hus till ett holdingbolag som ska ägas av samtliga lärosäten och bidra till en stark ekonomisk ryggrad och därmed större integritet.
Allt kommer inte att bli som utredningen föreslår, men forskningsminister Lars Leijonborg stöder grundtankarna. Det kan bli den största förändringen av svensk högre utbildning sedan 1477.