En skadad kvinna får första hjälpen efter en rysk attack mot Volchansk i Kharkivregionen i mitten av februari.
Hur ska kriget i Ukraina kunna få ett slut?
Två år efter Rysslands invasion av Ukraina är det nog frågan många i vanmakt ställer sig.
Freds- och konfliktprofessorn Erik Melander ser tre huvudalternativ.
Ett: Rysk seger. Hjälpen till Ukraina minskar, Ryssland fortsätter att trycka på och Ukraina orkar inte stå mot och tvingas underkasta sig ryskt styre.
– Jag tror att det skulle leda till fortsatt gerillakrig under många år. Jag tror också att det kan skapa stora risker, att Ryssland känner sig stärkt och hotar fler länder, säger Erik Melander.
Två: Ukrainsk seger. Med mycket hjälp av omvärlden lyckas Ukraina trycka tillbaka Ryssland till 1991 års gränser, ett stort bakslag för rysk aggression och imperialism.
– Men faran skulle verkligen inte vara över, utan läget skulle var spänt och farligt under årtionden. Ändå vore det ett väldigt positivt utfall, säger Erik Melander.
Tre: En frusen konflikt, i form av en vapenvila, någon form av avtal som reglerar utfallet, eller att konflikten bara fryser fast utan något fredsavtal, som på Koreahalvön. Det här skulle inte lösa konflikten. Stora spänningar skulle finnas kvar, som kan brisera i nya krigshandlingar.
– Risken för en frusen konflikt är avsevärd. Men det värsta scenariot är inte heller omöjligt. Det vore en stor katastrof, säger han.
"Jag tror på mycket stor risk för ett stort och hotfullt Ryssland under årtionden framöver", säger professor Erik Melander vid Institutionen för freds- och konfliktforskning.
Men en ukrainsk seger är också möjlig. Västvärlden kan ge så mycket stöd att Ryssland kan tryckas tillbaka, menar Erik Melander. Även om USA sviktar skulle ett enat Europa på egen hand klara att mobilisera tillräckligt stöd för en ukrainsk vinst, menar han.
Var befinner sig kriget i dag utifrån vad du trodde vid invasionen?
– Jag har förvånats dels över Ukrainas förmåga att stå emot, dels över hur enat väst har varit. Men framöver krävs än tydligare stöd och mer engagemang. Nu kommer väldigt oroande signaler, faktiskt lite chockerande, om bristande vilja från USA.
Ukrainska medborgare sörjer vid kistorna där en familj som omkommit i en rysk drönarattack ligger. Attacken skedde tidigare i februari i närheten av Kharkiv.
Hur ser du på Rysslands kraft?
– Att Ryssland kan fortsätta att trycka på så trots sina enorma förluster har överraskat mig. Det är väldigt svårt att veta hur länge det här kan vara accepterat i Ryssland. Kanske sker en kupp i morgon, kanske kan de hålla på i tio år till med miljoner offrade soldater.
Men borde inte en folklig reaktion komma?
– Jo, men det är det här som är så gåtfullt. Kriget har inte gått bra, det slösas med människoliv och allt är korrupt. Så ser det ut från vårt perspektiv. Men för dem är det kanske okej, det är främst minoritetsgrupper som skickas till kriget, och Ryssland är så stort och har så mycket folk att ta av.
I en debattartikel i Dagens Nyheter nyligen skrev Erik Melander att vår främsta möjlighet att främja långsiktig fred och säkerhet är "att fortsätta stödja Ukrainas försvarskamp”.
Olena Diachenko, 38, med sina barn Maksym, 13, Margaryta, 10, och Myroslava, 5, väntar på att hennes man ska komma tillbaka från kriget. Han har rapporterats saknad sedan ett år.
Vad skulle det egentligen leda till? Att Ryssland motas ur Ukraina skulle ju inte säkert få bort Putin och ändra på Ryssland?
– Viktigast är att Ukraina blir räddat och att Rysslands aggression får ett enormt bakslag. Då blir resultatet av kriget inte en uppmuntran till Ryssland att fortsätta. Men visst, det är inte lösning. Jag tror på mycket stor risk för ett stort och hotfullt Ryssland under årtionden framöver.
I artikeln gör Erik Melander jämförelser med andra världskrigets slut och freden som följde i väst. Då bombades Tyskland och Hitler begick självmord.
Krävs inte på samma sätt att Ryssland och Putin hotas?
– Ockupation och tvångsdemokratisering, som genomfördes mot Tyskland, är inte ett realistiskt alternativ. Ingen kan tänka sig det.
I år är det val i Ryssland. Erik Melander ser valet som en demokratisk teater eller chimär där Vladimir Putin i praktiken är ohotad.
Varför?
– Ytterst är de ryska kärnvapnen ett skäl. Sedan skulle det bli väldigt svårt och kostsamt att kontrollera Ryssland som är så stort.
Hur oroliga bör vi vara i Sverige?
– Det finns en reell risk för ett storkrig i Europa och till med för ett världskrig. Det är inte det mest sannolika, men det är så sannolikt att vi måste ta det på allvar. De kommande åren blir väldigt farliga. Jag är pessimistisk och tror att vi måste tänka oss att leva med det här hotet under lång tid och att vi måste rusta och anpassa oss på många sätt.
På bilden syns ukrainskt artilleri avfyras vid fronten i Donetskregionen i mitten av februari.
Ser du någon positiv signal?
– Att Europa står så starkt och enat, att man nu förstår att alternativen är för allvarliga. Vi måste också se den fantastiska fred vi har i Västeuropa. Krig mellan forna storfiender som Sverige och Danmark, eller Frankrike och Tyskland, är något otänkbart. Vi måste också se det hoppfulla.
"Jag är pessimist", säger freds- och konfliktprofessorn Erik Melander apropå utvecklingen i Ryssland och Ukraina. Men han ser också positiva saker att bygga på.