Videon är inte längre tillgänglig
Fler partier anser frånvarofrågan viktig men få har diskuterat den internt.
Redan klockan fyra, en halvtimme innan upprop, var vissa ledamöter på plats i Konserthusets B-sal där fullmäktige hålls. Vid halv fem var salens 81 ordinarier platser till synes fullsatta. Men när uppropet gjordes hade bara 62 av ledamöterna infunnit sig. Några kom för sent så strax före fem var de 70. Åtta av de 43 ersättarna var borta.
Någon debatt om fullmäktigeskolk blev det inte. Vänsterpartisten Lisa Skiöld tyckte dock att fler än valigt såg ut att vara på plats i salen. Men frånvaron var nästan lika hög som i UNT:s granskning. Moderaten Magnus G Graner som haft mycket frånvaro de senaste 24 fullmäktigemötena var inte där. Men partikollegan Patrik Hesselius som varit borta 17 gånger satt i sin stol. Det gjorde också socialdemokraten Bengt Westman, med 12 frånvarotillfällen.
De flesta partier tycker att frågan är viktig. Ändå har få haft den uppe till diskussion. Fredrik Ahlstedt som leder (M) säger att den dryftas innan varje möte. Han tycker egentligen inte att det är någon stor sak.
– Det viktiga är att vi har ersättare. De som inte kan komma har oftast goda skäl för det, säger han.
Det tycker också de flesta andra. Många ledamöter lägger ner mycket fritid och har vanliga jobb och många olika uppdrag att stå i. Om allmänheten bara visste hur de brinner och sliter för sitt stora intresse ...
Kanske är det så. De mindre partierna tycker dock att diskussionen är viktig. Emma Wallrup (V) tror att allmänheten blir ”jätteförbannad” om närvaron missbrukas. Maria Gardfjell (MP) säger att deras politiker inte har så många uppdrag. Då blir det också lättare med närvaron. En av (MP):s ledamöter kan till och med kombinera ett forskaruppdrag i Köpenhamn med fullmäktigemötena. Mohamad Hassan (FP) tror att UNT:s granskning satt fart på debatten i partierna. (FP) har redan haft frågan uppe och Hassan konstaterar att närvaron är ganska bra.
– Det var värre när paritet var större, säger han.
Den här dagen är det dock stort manfall bland FP:s ersättare. Bara en av fyra är på plats, Kjell Aleklett. Han får hoppa in fyra minuter i början och tar sedan över för partikollegan Agneta Simonsson. Att vara siste inhoppare är inte så roligt. Oftast får Kjell Aleklett sitta sysslolös under mötena.
Vad gör du då?
– Läser en del och lyssnar. Jag skulle vilja att också ersättare fick rätt gå upp i talarstolen. Det skulle vitalisera uppdraget, säger han.
När det blir för långtråkigt efter fyra eller fem timmar kan han mycket väl tänka sig att gå hem, utan dåligt samvete. Han är ju fritidspolitikern och lägger ner mycket tid på sitt uppdrag. Vid nästa möte är han i Kina. Då står stolen tom.