Från Rwanda till Ingstarbo

Kontrasten mellan semesterveckorna i en före detta byskola i en svensk skogskant och den afrikanska vardagen är skarp.
– Rwanda är Afrikas näst mest tättbefolkade land. Som vit känner man sig uttittad. Här är det nästan helt ensamt, lugnt och tyst. Man sover bra om nätterna, säger han.
Joakim Molanders många år med utlandsuppdrag, tidigare i Bosnien och nu som chef för Sidas utvecklingssamarbete med Rwanda har gett fler och mer övergripande perspektiv på svenska levnadsförhållanden.
– Vi bor nästan som i ett reservat, en oas i en värld där mycket inte är så bra. Och vi inser inte hur unikt det är.
Hans bild av Sverige är ett samhälle där makteliter och en fungerande demokrati är i någorlunda balans.
– Så är det inte i många länder i Afrika, säger han.

Joakim Molander beskriver sin bakgrund som mindre vanlig i biståndssammanhang.
– De flesta på Sida är nationalekonomer eller statsvetare. Jag har doktorerat i filosofi och är inte biståndsexpert.
Själv säger han ”slank in” om sin väg till Sida. För att förstärka studiekassan jobbade han med utvärderingsarbete åt svenska myndigheter. Det ledde så småningom till jobb först på Sidas utvärderingsavdelning och därifrån till operativt arbete med utlandstjänst.
Mindre vanlig bakgrund måhända, men hans forskning, med inriktning på straff och rättsamhällen, passar bra in i Sidauppdragen. Under 2,5 år i Bosnien gällde det att bidra till att bygga ett rättssäkert samhälle med respekt för mänskliga rättigheter. I Rwanda handlar det också om att på olika sätt stödja och utveckla samhället i riktning mot fortsatt försoning och långsiktig rättssäkerhet.

Joakim Molander konstaterar att Rwanda är på god väg framåt, inte minst genom ett annat vägval än i Bosnien. Där ser han maktdelningen som ett misslyckande, som cementerat gamla maktstrukturer och bromsar utvecklingen.
Hans erfarenheter och exempel från Rwanda är desto mer glädjande.
– Lagföringen av krigsförbrytare är mer inriktad på försoning, med utgångspunkten att ”alla är rwandier och att det är individer, inte grupper, som begått brotten”.
– Rwanda är också ett fantastiskt exempel i Afrika, säger han.

Landet har gått från en fruktansvärd tragedi till att uppvisa snabbast utveckling i Afrika med 7-8 procents tillväxt, en dramatisk minskning av mödra- och barnadödlighet, stark hälsopolitik och framgång när det gäller att minska den absoluta fattigdomen. Korruptionsbekämpningen är också framgångsrik. Ett starkt styre kopplat till en stark president ser Joakim Molander som en av framgångsfaktorerna. Men framstegen förutsätter även bistånd från omvärlden.
– Bistånd är extremt svårt, men jag skulle inte jobba med det här om jag inte trodde att det skulle hjälpa.

Han menar att bistånd för att stärka inhemska strukturer är enda vägen framåt. Även om det alltid finns risk för misstag och missbruk ser han bistånd som en investering till långsiktig nytta även för givarna.
– Vi får se biståndet som ett extremt riskkapital. Men utveckling i fredlig riktning gynnar oss alla, det finns tydliga samband mellan bistånd och ökad handel och det skapar kontaktytor både nationellt och individuellt.


EN OAS. Joakim Molanders sommaroas är Ingstarbo och Sverige ser han som en oas i en värld som på många håll fungerar mindre bra. Foto: Anders Badner
BISTÅND HJÄLPER. – Vi får se biståndet som ett extremt riskkapital. Men utveckling i fredlig riktning gynnar oss alla, säger Joakim Molander. Foto: Anders Badner
Citat
”Bistånd är extremt svårt, men jag skulle inte jobba med det här om jag inte trodde att det skulle hjälpa.”