Svenska medier har ibland anklagats för att gulla med Miljöpartiet. Vissa har menat att många journalisters egna partisympatier skinit igenom. Jag tror snarare att det handlar om att partiet uppfattats som ”alternativt” och ”snällt”, vilket gjort att det inte granskats så hårt.
Men nu sitter partiet i regering och är med i den styrande majoriteten i åtskilliga kommuner och landsting. Då granskas det förstås på ett tufft sätt. För en del i partiet verkar det ha blivit ett kallt uppvaknande.
De båda språkrören föreföll tagna på sängen när kritiken mot Mehmet Kaplan tilltog. Det var mediebilden som enligt dem var problemet, inte Kaplans agerande. Det förra språkröret Peter Eriksson gick ännu längre och talade om ett rasistiskt drev.
Förutom att Miljöpartiet har att arbeta igenom sin värdegrund kan man efter en dryg veckas villervalla konstatera att partiet har en del att göra även i relation till medier. Felgreppen har varit så många denna vecka att man bleknar.
De många försöken att styra medierapporteringen har varit flagranta. När Kaplan var som mest ansatt var han med i Aktuellt, men vägrade att debattera med en inbjuden gäst och vände i stället denne ryggen.
Två högt placerade tjänstemän med ansvar för presskontakter har fått lämna, den ene efter att ha förolämpat Bert Karlsson och den andre efter att ha försökt kohandla med Aktuellt.
Som lök på laxen har språkrören ägnat sin tid åt att krishantera sin egen krishantering. Varpå de försvann från scenen till i går då de meddelade att de ställer sina platser till förfogande men sedan genast hävdade att det inte alls var vad de gjorde.
Många makthavare blir förstörda av den medieträning de får, de blir färglösa och ospännande experter på att avvärja kritik. Någonting dör i politiken när detta drivs för långt. MP placerar sig i andra änden av skalan. Taffligheten gör att man som tv-tittare rodnar ikapp med de andtrutna språkrören. Om MP-ledningen någon gång skulle råka hamna på en medieträning så hoppas jag i alla fall att de är generösa med egenupplevda exempel på hur man inte bör agera.