– Det kommer nog att kännas tomt på lördag, säger Simon Mahdavi, efter att han och klasskamrater från N14 B, Lundellska skolan, berättat om de hektiska dagar som ska följa onsdagseftermiddagens stadspromenad till platser där kända författare levt.
Wilma Rinaldo, Linnea Hjelmstedt, Diana Berntsson och Siri Hallqvist har gjort Simon sällskap till träffen med UNT i parken bakom Carolina Rediviva. De är lite trötta och hängiga efter tisdagskvällens nittonde och sista studentskiva.
Torsdagen blir sista skoldagen, och sista skollunchen.
– Det kommer jag att sakna, skolluncherna när man kan sitta ned och prata med kompisarna. Och maten är gratis, säger Simon, som har extrajobb och vet att lunchraster kan både kosta och vara korta.
De är överens om att det blir skönt att slippa stressen med alla prov och den ständiga känslan att det alltid finns mer att göra, att läsa, att repetera.
Men att vakna klockan sju och skynda i väg till skolan är inget de kommer att sakna. I varje fall inte de första dagarna:
– Det är ju roligt men samtidigt sorgligt eftersom man alltid träffar kompisar när man kommer till skolan. Det kan nog komma att kännas ensamt, säger Siri.
När skåpen är tömda och skollunchen avklarad på torsdag ska de hem och förbereda sina studentmottagningar. På fredagen samlas de för fotografering i finkläder och studentmössor klockan kvart över åtta på morgonen, därefter champagnefrukost och klockan 12 blir det högtidlig avslutning i slottet med utdelning av betyg och tal av rektor.
– Ännu har det inte känts som om det är på riktigt att vi slutar, men efter talet på slottet kommer jag säkert att gråta, säger Diana.
För Wilma är det inte känslosamma tal som oroar utan att släkt och vänner till elever i omkring tio klasser kommer att stå samlade på slottsgården när de springer ut efter ceremonin:
– Tänk om jag inte hittar min familj och blir stående där ensam? Jag hoppas att de har en stor skylt, säger Wilma.
Hon tröstas omgående av de andra, som försäkrar att det säkert är en väldigt stor skylt med en fin bild. Från slottet till studentflak, sedan studentmottagningar hemma och återsamling för studentfest på Flustret. Därefter är det oåterkalleligen slut.
– Man måste ha rutiner så man inte blir liggande en hel vecka hemma i sängen och bara tittar på filmer, säger Siri uppfodrande.
Simon tillåter sig ett litet fniss som antyder att en vecka i sängen med filmtittande kanske inte skulle kännas helt fel ändå. Men mer än så blir det sannolikt inte för någon av dem.
Simon ska först jobba sedan göra högskoleprovet och söka in på läkarprogrammet. Wilma har också jobb som väntar och ska spara pengar till bostad, göra högskoleprov och kanske söka arkitektutbildning. Siri ska jobba och spara pengar för att kunna back-packa i Asien innan hon söker till en ingenjörsutbildning. Linnéa fortsätter på KRIK, en kombinerad idrotts- och bibelskola vid Johannelund, till hösten och kan tänka sig att bli gymnasielärare i matte så småningom.
Mest långväga planer har Diana som i höst åker till Chile för att plugga spanska:
– Sen kommer jag nog att söka tandläkarutbildning, i ett spansktalande land. Men vi har livet framför oss. Det är inte som det stod i broschyren vi fick inför gymnasievalet, ”Nu avgör du din framtid”, och jag blev jättestressad. Man kan ändra sina planer, säger Diana.
Det är dags för dem att återgå till sin klass och stadsvandringen. Redan på väg vänder sig Linnéa om:
– Vi vill hälsa till alla våra läsare också, speciellt till vår mentor Maria Frensborg! Det får vi väl göra?
Det får de.