Det visar forskare vid bland annat University of Bristol och Uppsala universitet i en studie som publiceras i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS.
– Även om det blev tvåbensmodellen för uppbyggnaden av underbenet som så småningom segrade visar kvastfeningen Rhizodus hibberti att utvecklingen av extremiteter vid övergången från ett liv i vatten till ett liv på land var mer flexibel än vi hittills trott, säger Per Ahlberg, professor i evolutionär organismbiologi vid Uppsala universitet.
Forskarna har med skiktröntgen undersökt fram- och bakfenorna på ett fossil av Rhizodus hibberti. Evolutionsbiologer är överens om att utvecklingen av fenor till fram- och bakben var ett helt avgörande steg i utvecklingen av landlevande ryggradsdjur.
– Men att Rhizodus hibberti i bakfenan utöver en motsvarighet till lårben visade sig ha tre underben var ändå en stor överraskning. Synen på extremiteternas uppkomst har varit att den följt en och samma mall med bara två underben, vilket också stämmer med framfenans uppbyggnad hos Rhizodus, säger Per Ahlberg.
Studien kan inte ge svar på frågan om varför evolutionen så småningom ratade tre underbens-modellen när ryggradsdjuren till sist kröp upp på land.
– I armarna skulle säkert vridförmågan vara sämre med tre underben, men jag ser inga klara skäl till varför tre bens-modellen skulle fungera sämre i benen. Hos Rhizodus hibberti, som var en uppemot nio meter lång bjässe och sin tids största rovdjur, verkar den i vart fall ha fungerat bra under många miljoner år, säger Per Ahlberg.