Förväntan inför första gasken

De är födda på 1990-talet, har vid det här laget pluggat i tre veckor och alla fyra har "tjuvtränat" lite inför fredagens sittning. Saga Elgenstierna satt nyligen med på en kräftgask, Anders Mattsson och Christoffer Stanek har båda påbörjat juristprogrammet och hunnit med en av deras gasker och Linus Mattsson fick öva på en sittning under insparken.
- Det var inte direkt som en vanlig middag, man ställer sig sällan upp på stolarna då, säger Christoffer.
- Å, det är det bästa! tycker Saga och klappar nästan händerna av förtjusning.
Linus ser frågande ut. Hans gaskerfarenhet har hittills inte varit speciellt rafflande, någon "krypa-under-bordet-skål" har han ännu inte upplevt.
- Men den vackra "O gamla klang" har jag sjungit och skålat har jag gjort. Det verkar vara olika ordningar för det på olika nationer, funderar han och får sedan en kort lektion av Saga i hur skålen går till på Västgöta nation.

Alla har de nämligen skrivit in sig på just Västgöta. Anledningarna till att det blev just den nationen varierar mellan lokalpatriotism, de goda soppluncherna och den vackra byggnaden.
- Man vill gärna vara i en gammal, vacker byggnad. Särskilt på gaskerna, tycker Saga.
Traditioner och gamla byggnader verkar vara en gemensam fäbless hos de fyra nya studenterna och de ser alla fram emot att få större doser av båda varorna. På fredagens afton kommer Universitetshusets aula fyllas till brädden av festklädda reccar som sedan tågar ner till respektive nation för att förkovra sig i traditioner som för Uppsalas studenter sett likadana ut åtminstone sedan 1800-talet.
Vad är det då som är så lockande med en gask?
- Högtidligheten, tycker Saga.
- Punschen, säger Christoffer.
- Det blir en viss atmosfär, en viss stämning. Mycket sitter i dresscoden, gissar Linus.
Lite nervösa är de över att inte hinna med i alla svängar, men faddrarna, de äldre på nationen, kommer nog vara behjälpliga tror de.
- Alla är välmenande, de har ju alla också varit reccar en gång, säger Saga.