Videon är inte längre tillgänglig
På polishuset i Uppsala, som under drygt åtta års tid var Göran Lindbergs arbetsplats, är uppfattningen att den förre länspolismästaren var en man som inte levde som han lärde.
- Det var något som inte stämde. Han var inte sen att själv berätta väldigt kränkande historier, säger Christer Nordström, presstalesman på polisen i Uppsala.
Han tror att händelsen kan ha skadat allmänhetens förtroende för polisväsendet tillfälligt men menar samtidigt att förundersökningarna och dagens dom visar på ett fungerande rättsväsende.
- Att han inte har lyckats undkomma lagföringen visar på styrkan i vårt rättssystem.
Uppsalapoliserna Emma Bergqvist och Johan Islo tycker inte att deras dagliga arbete har påverkats av händelsen, bortsett från några enstaka tillfällen när fallet precis hade uppdagats.
- Då kunde det bli några gliringar där man anspelade på att alla poliser var som Lindberg. Men det var mest från folk på fyllan och det är en promille som tycker så, säger Johan Islo och får medhåll från kollegan.
- I början var det en del kommentarer, men de flesta förstår att det en person gör inte kan stå för hela kåren. Det kan finnas inom alla yrkesroller, säger Emma Bergqvist.
Johan Islo tror dock att förtroendet för poliskåren har skadats.
- Det är som när politikerna gör bort sig. Självklart får förtroendet sig en törn när en så högt uppsatt person begår ett sådant grovt brott.
Frågan som alla på polishuset verkar ställa sig är: Hur kunde det vara möjligt att låta honom fortsätta trots kritiken mot hans tjänsteutövande?
Christer Nordström menar att Göran Lindberg hade ett oerhört brett kontaktnät inom departement och riksdag och var en skicklig lobbyist som kunde tala för sig.
Han beskriver förre länspolismästaren som som näst intill besatt av genusfrågor. Enligt Nordström framställde han männen som notoriska kvinnoplågare och hittade på problem som inte fanns.
- När han kom hit hävdade han att de kvinnliga poliserna utsatts för sexuella trakasserier fast kvinnorna inte själva kände sig trakasserade
Det känner Anna Ramsten, ordförande för Polisförbundet i Uppsala län väl igen.
- Han försökte leta efter trakasserier och ville vara en förkämpe för kvinnliga poliser och då framför allt kvinnliga chefer.
Inte heller Anna Ramsten tror att förtroendet för poliskåren har påverkats nämnvärt av händelsen.
- Vi har pratat väldigt mycket om det på polisen i Uppsala eftersom han var högsta chefen här, men det har inte påverkat vårt dagliga jobb. Jag tycker det är väldigt, väldigt bra att han blev dömd till ett långt fängelsestraff, det visar att alla är lika inför lagen, säger hon.
Uppsalas nuvarande länspolismästare Erik Steen vill inte uttala sig om domen förrän den har vunnit laga kraft men är inte förvånad över straffvärdet. När historien först uppdagades blev han desto mer bestört.
- Då var det en hisnande känsla, det var knappt så man kunde ta till sig det, säger han.
Under åtta års tid var de, som han kallar det, länspolismästarkollegor, och träffades på ett flertal sammanträdanden.
- Mitt intryck var att han var oerhört engagerad i jämställdhetsfrågor och blev därför så förvånad över att ingen av de arton yttre befäl eller vakthavandebefäl var kvinna på den tiden. Hans arbete borde ju ha fått mer genomslag.