Som barn traskade Antje Jackelén genom hemstaden med en trumpet och en ensemble och spelade adventskoraler under adventstid. Men Uppsalaborna kommer inte att få höra henne spela trumpet.
– Nu är det så länge sedan jag spelade att ventilerna måste ha fastnat, säger hon och skrattar.
Däremot kommer vi att få höra om hennes ljuvaste hämnd, men inte förrän den 25 juni när hon är sommarvärd i Sommar i P1.
Antje Jackelén är inte bara utsedd till Sveriges nya ärkebiskop, hon är också Sveriges kanske hetaste kvinna just nu. Sedan hon valdes i oktober har hon intervjuats ett hundratal gånger. Nu kommer hon direkt från tv-soffan i Gomorron Sverige och ett tyskt tv-team följer henne i hasorna.
Det är fyra dagar efter att hon lagt ner biskopsstaven i Lund och två dagar innan hon installeras som ärkebiskop, så man kan nästan säga att det är en vanlig präst vi träffar. Hon har en lila biskopsskjorta på sig, men inget kors. De lila skjortorna börjar bli slitna, säger hon. De är för få och inte så lätta att få tag på i damstorlek.
Det är med glad förväntan som Antje Jackelén snart tar emot staven och ärkebiskopskorset. Och lite spänning.
– Jag har förberett mig länge genom att vara biskop. Nu är det mest att leva med i flödet.
Rakt på sak säger hon att hon har en kombination av gåvor, kompetens och erfarenhet som gör att hon vågar gå in i sin nya roll. Hon bryter lätt på tyska, ger ett lugnt och säkert intryck och för sig inte med några stora gester. Vi sitter på tredje våningen i Kyrkans Hus i Uppsala där hon snart har sin arbetsplats. Sist hon bodde i Uppsala var det 70-tal. Då bodde hon i studentkorridor och läste till präst. Hur det känns att flytta tillbaka kan hon inte svara på.
– Jag har inte tagit in att jag faktiskt ska bo här. Men uppbrott känns ju. Det är en dubbelhet, jobbigt att bryta upp och samtidigt roligt med något nytt, säger hon.
Maken börjar tycka att det är ”rätt okej”. Han är pensionerad präst, född i Tyskland som hon. Det svåraste för båda är att flytta så långt bort från döttrarna och de tre barnbarnen som bor nära Lund.
Antje Jackelén har stor uppbackning. I oktober valdes hon till ärkebiskop med nästan 56 procents majoritet. Prästen och debattören Helle Klein har beskrivit henne som en ”otroligt klok och bra teolog” och en intellektuell med stort internationellt nätverk. Dessutom tycker många att det är på tiden att Svenska kyrkan får en kvinnlig ärkebiskop.
Samtidigt har vågorna gått höga kring henne. Antje Jackelén sticker gärna ut hakan, hon twittrar och debatterar flitigt i media om tro och vetenskap, utveckling och tillväxt, integration, religionens roll i samhället och mycket mera. 2012 fick hon priset Årets opinionsbildare i Skåne. Just nu verkar det som om hon knappt kan säga eller skriva någonting utan att få en bisvärm över sig. Bland annat kritiseras hon för att tolka bibeln alltför symboliskt och för att vara för liberal i synen på centrala frågor i kristen tro.
– Jag ställer mig inte bakom förenklingar, det är vad det handlar om. Det finns ingen checklista för att avgöra hur pass kristen man är, säger Antje Jackelén och låtsas bocka av en lista.
Av skriverierna att döma verkar hon var ett kontroversiellt val, men hon betonar att de som hörs mest i media inte är representativa och att hon inte är en person som får näring av konflikter.
– Jag har inte rykte om mig att vara kontroversiell, säger hon.
När det skrivits rena lögner har hon tagit illa vid sig.
– Missförstånd kan också vara smärtsamma, när jag vill väl och det blir fel. Och medvetna missförstånd och förvrängningar kan göra mig upprörd, säger hon.
Hon pratar om tron som en gåva som har släktskap med kärleken. Den drabbar dig, samtidigt som du är aktiv i den. Själv brukar hon säga att hon blev kristen när hon döptes.
– Jag hade förmånen att växa upp i en familj där tron var en självklarhet i livet, med bordsbön, aftonbön och söndagsskola. Men det var aldrig något tvång. Jag har fått växa in i att leva i min tro, fördjupas i den och brottas med den, säger hon.
Antje hette Zöllner i efternamn när hon växte upp i Herdecke, en vackert belägen stad med 20 000 invånare i utkanten av Ruhrområdet i västra Tyskland. Hennes pappa var civilingenjör inom färgbranschen. Hennes mamma var läkarassistent, men gav upp jobbet när hon gifte sig. Det enda som var lite speciellt med uppväxten var att Antje inte hade jämnåriga kompisar förrän hon började skolan, så hon hängde mycket med sin fyra år äldre bror som hade ett beundransvärt tålamod med henne.
Hon studerade teologi vid universitetet i Tübingen i Tyskland när hon 22 år gammal fick ett utlandsstipendium och valde att plugga i Sverige för att få lära sig ett nytt språk. En kort tid studerade hon religionsbeteendevetenskap innan hon kom in på religionshistoria. Där någonstans växte insikten fram om att hon ville bli präst. Hon tog en teologie kandidatexamen i Uppsala och prästvigdes i Stockholms stift 1980. I många år arbetade hon som präst i Stockholms och Lunds stift innan hon började studera igen och doktorerade i systematisk teologi i Lund. Det ledde till ett jobb som professor vid Lutheran School of Theology i Chicago, USA. Det som fick henne att återvända till Sverige efter sju år var att hon blev vald till biskop i Lunds stift.
Svenska kyrkans utmaning just nu är enligt Antje Jackelén att vara en kyrka som utstrålar gudstjänstglädje, har en stark och levande diakoni och utbyter kunskap om tro och liv med samhället i stort. Hon framhåller att kyrkan kan vara en viktig dialogpartner i samhället, i exempelvis filosofiska frågor om tid, evighet och universum, i konkreta etiska frågor som exempelvis genteknik och inte minst i klimatfrågan.
– Klimatfrågan kan man inte närma sig utan naturvetenskaplig kunskap, men det räcker inte. Klimatförändringarna kommer att kräva livsstilsförändringar där frågor dyker upp som kyrkan kan vara med och diskutera, till exempel vad våra innersta värderingar är och vad som ger lycka. Och vi kan inte blunda för att klimatförändringarna är starkt förknippade med global rättvisa.
Tvivlar du någonsin på Guds existens?
– Jag har upplevt en stum relation, men aldrig ramlat ur den, svarar hon.
Återigen drar hon en parallell med en kärleksrelation: man vet att det finns något som förenar, även om det finns saker att kämpa med.
Korset som avgående ärkebiskopen Anders Wejryd ska lämna över till sin efterträdare har gått från ärkebiskop till ärkebiskop sedan 1805.
– Det är ganska fint att veta att jag är en i raden och en dag, förhoppningsvis med livet i behåll, lämnar över till någon annan, säger Antje Jackelén innan vi skiljs åt och det tyska tv-teamet tar över.