Första boken om Uppsalas landsbygd
En ny bok om Uppsala kommun under 1900-talet presenterades på fredagen. Och ämnet var lite ovanligt. Den här gången står nämligen kommunens landsbygd i centrum.
Det sade Cristina Wahlström, som var Uppsala kommuns stadsarkivarie i över 30 år. Boken har fått titeln Från Siggefora till Bennebol och skildrar 1900-talets Uppsala ur ett landsbygdsperspektiv.
- Väldigt många kallar sig Uppsalabor, men de har ingen aning om att de bor i en kommun med så stor och rik landsbygd. Under mina år i stadshuset kunde jag konstatera att det fanns många kollegor som inte visste var Viksta stentorg eller Bökstastenen låg. Eller att vi har vallonbruk inom kommunens gränser, riktiga pärlor som Bennebol och Vällnora.
Kommundelsreformen (1986-2002) kanske ökade förståelsen för landsbygdens behov. Reformen gjorde det troligen lättare för Knivsta att bryta sig ut ur storkommunen Uppsala. Knivsta var ju redan en egen kommundel och hade skolor och annat ordnat, menade Ingemar Reimer, före detta kommunplanerare, som skrivit kapitlet om delningen Uppsala-Knivsta.
Men Cristina Wahlström menar att förståelsen för landsbygdens behov inte gick på djupet på central nivå. Åtskilliga kommundelspolitiker kände sig missförstådda, överkörda, styvmoderligt behandlade. Och i framtidsvisionen Uppsala 2020 tycks inte landsbygdsdelen av kommunen ses som någon större tillgång, bara ett ställe för rekreation och livsmedelsproduktion.
Nedläggningar går som en röd tråd genom avsnitten om näringslivet. Ute i bygderna fanns mängder av mejerier, bryggerier, kvarnar, sågverk, verkstäder, affärer, tegelbruk. Nästan allt har lagts ned. Järlåsa gräddfabrik och mejeri, Björnarbo tegelbruk, Edor Wessblads såg i Tibble och Hållberga lanthandel i Dalby är några namn på en lång lista.
För att inte boken skulle bli olidligt tjock har Cristina Wahlström fått nöja sig med att skildra tre bygder lite mer på djupet. Hon valde Rasbo, som klarade av att vara egen kommundel trots få invånare; Almunge, som var en egen enhet ända till inkorporeringen med Uppsala 1971; samt Hagunda, som hamnade lite vid sidan av axeln Gävle-Uppsala-Stockholm och dessutom bestod av två delar som inte hade så mycket gemensamt.
- Vi får inte glömma kulturen, spelmänen och konstnärerna, påpekar hon. Man kan faktiskt åka ut på landsbygden för att se konst: Bror Hjorths Gås-Anders i Björklinge, Carl Milles spelande ängel vid Lagga kyrka eller Anna Karin Boodes groda i Gåvsta skola för att nämna tre exempel.
Apropå åka: Visste ni varför Uppsala-Länna Järnvägs AB kallades Lennakatten? Namnet lär ha uppkommit redan 1888, då man införskaffade en ångvagn för persontrafik som gav ifrån sig ett väsande ljud.
Så jobbar vi med nyheter