Porträttet med den långhåriga och lockiga studenten finns på en gravhäll som arkeologer vid Upplandsmuseet hittat under domkyrkans golv i samband med utgrävningar.
Under porträttet finns en inskription. Där står det "I herrens år 1495, den 5 september, dog och begravdes här studenten i Uppsala, Johan Albrektsson från Västerås. Må hans själ vila i frid."
Men vem var denne Uppsalastudent?
– Vi vet väldigt lite om honom. Det enda vi kan säga med säkerhet är att han kom från Västerås. Förmodligen var ung när han dog. Men vad han pluggade för ämnen kan vi bara spekulera i, säger Herman Bengtsson, forskare vid Upplandsmuseet.
Med hjälp av historiska fakta kring tiden – Uppsala universitet bildades 1477 – kan man anta att Johan Albrektsson studerade teologi, filosofi eller juridik. Kanhända kom han från en borgarfamilj som skickade i väg sonen till Nordens första universitet. Rik måste familjen i vart fall ha varit, eftersom det till skillnad från i dag krävdes stora inkomster och fina titlar för att bilda sig.
– I början var Uppsala ett väldigt litet lärosäte. Vid den här tiden gällde först och främst utlandsstudier för högre utbildning för de som hade råd, berättar Herman Bengtsson.
Universitetets första undervisningslokaler låg alldeles intill domkyrkan, utanför sidoentrén vid södra korsarmen. Studenterna bodde i ett tegelhus, kallat Långholmen, där Saluhallen ligger i dag och de var inte fler än en handfull till antalet.
Bara ett stenkast därifrån, inne i entrén till statsvetenskapliga institutionen på Fyris torg, väntar David Hallerby på att få tillbaka ett pm han skrivit. Han är en av dagens drygt 40 000 studenter, pluggar till en pol kand i statskunskap och får frågan vem han tror mannen på bilden är.
– Ingen aning, någon präst kanske? Han ser gudfruktig och from ut i alla fall.
När David Hallerby får veta vem det är låter han entusiastisk. Han berättar att han är historieintresserad och har snappat upp rykten om hur det var att plugga i Uppsala förr i tiden.
– Jag har hört att det låg ett nationsfängelse vid domtrappan och att nationerna hade ett eget rättssystem där studenterna dömde varandra till hårda straff. Sen vet jag att det var tuffa tag på insparksriterna. Nollorna var de äldre studenternas slavar och blev förnedrade i flera veckor, vilket låter ganska hemskt.
In genom dörrarna kommer nästa student, Lisa Emanuelsson, som läser andra terminens juridik. Hon tror också att bilden föreställer en präst.
– Jaha, är det en student? Han pluggade säkert något andligt, det var väl bara teologi och filosofi på den tiden, säger hon och drar slutsatsen att Johan Albrektsson måste ha kommit från en fin familj.
När gravstenen med hans porträtt grävdes fram var det enligt arkeologerna ett sensationellt fynd. De hade aldrig kunnat föreställa sig att en vanlig student skulle finnas på bild på en gravhäll i domkyrkan.
– Nej, det är mer vanligt att biskopar, präster och rika ämbetsmän begravdes och avbildades inne i kyrkan, säger Herman Bengtsson och tillägger att gravstenen från början låg närmare högaltaret, vid södra ingången.
Ju närmare altaret, desto finare, vilket vittnar om att Johan Albrektsson ändå måste ha ansetts vara värd en fin begravningsplats.
Den som vill se hans gravsten på riktigt lär bli besviken. Efter utgrävningarna lades den tillbaka på sin plats under träbänkarna i det så kallade långhuset. Detta efter ett beslut från länsstyrelsen som ansåg att gravfriden inte fick rubbas.