Förlust av Y-kromosomen kopplas samman med mäns förkortade livslängd i jämförelse med kvinnor. På bilden: X-kromosomen till vänster och den lilla Y-kromosomen till höger.
Det är bråda dagar för Uppsalaforskaren Lars Forsberg, lektor vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet. Han och hans forskningsgrupp har just blivit publicerade i Science, en av världens mest ansedda tidskrifter.
– Det är häftigt, säger han.
Förutom svenska medier så har även The New York Times hört av sig.
Forskningen handlar om mäns förkortade livslängd i jämförelse med kvinnor, ett ämne som vetenskapen har försökt att förstå i alla tider.
Det Lars Forsberg fokuserar på i sina studier är att analysera kopplingen mellan förlusten av Y-kromosom i de vita blodkropparna hos män och sjukdomsutveckling.
– Män i 70-årsåldern med förlust av Y i blodceller förväntas leva hälften så länge som de som inte har det, säger han.
Förlusten av Y-kromosomen i cellerna är en genetisk förändring som drabbar upptill 20 procent av alla män i 60-årsåldern och 40 procent av alla män i 70-årsåldern. Förändringen kopplas till åldersrelaterade sjukdomar, cancer och Alzheimers sjukdom.
I den nyligen publicerade studien visas kopplingen mellan förlust av Y och sjukdomsutvecklingen i hjärt- och kärlsystemet. För att förstå hur den biologiska processen fungerar tittade forskarna på möss. Med hjälp av en gensax tog de bort Y-kromosomen hos djuren. De kunde snart konstatera att de möss som genomgått förändringen hade en ökad ärrbildning i hjärtat – så kallad fibros.
För att komplettera fyndet så analyserades även blodprover från en halv miljon åldrade engelsmän. Materialet visade ett starkt samband mellan förlust av kromosom och ökad risk för att dö i hjärt- och kärlsjukdom – med hela 30 procent.
– Tidigare studier har funnit associationer mellan kromosomförlust och hjärt- och kärlsjukdom. Nu har vi lyckats visa ett orsakssamband, säger Lars.
Lars Forsberg och hans kollegor kunde också se att förlusten öppnar en signalväg som leder till ökad ärrbildning hos djuren. När de stängde signalvägen återställdes de negativa förändringarna i mössens hjärta.
– Läkemedel som stänger signalvägen existerar redan. Män med den här problematiken skulle kunna utgöra en patientgrupp som får riktad behandling mot fibros, säger han.
Lars Forsbergs universitetsbana tog fart genom studier i marinbiologi vid Göteborgs universitet. Han disputerade sedan i populationsgenetik 2008 vid Uppsala universitet och tog sedan en postdok inom humangenetik, även den i Uppsala. Den egna forskningsgruppen startades runt 2015/2016.
Hudiksvallsfödde Lars Forsberg började att intressera sig för kromosomen 2013, efter ett slumpmässigt samtal på en buss. Han träffade nämligen sin gamla statistiklärare från doktorandtiden, Göran Arnqvist. De började prata om vad de forskar om nu för tiden, varpå läraren berättade att Y inte enbart är av vikt för könsbestämning.
Göran Arnqvist hade läst i en studie att Y har betydelse för uttryck av autosomala gener hos bananflugor (en kromosom som inte är en könskromosom, reds. anm.). Den hade alltså fler viktiga funktioner utöver könsbestämning och spermieproduktion.
– Det fick mig att bli nyfiken på hur Y-kromosomen påverkar människan.
Lars själv var vid tillfället postdoktor vid Uppsala universitet och hade tillgång till blodprover från män i 70 till 83-årsåldern.
– Eftersom jag redan satt på det här materialet åkte jag direkt till labbet. Vid första analysen såg jag att män som hade förlust av Y-kromosom hade en ökad risk för att dö tidigt jämfört med de som inte hade förlusten. Det tog en dag att göra analysen och vi publicerade resultaten året därpå.
Fyndet utgör i dag grunden för mycket forskning som publiceras världen över.
– Det är faktiskt rätt häftigt. Det är ett växande område, säger han.
Vad driver dig som forskare?
– Nyfikenhet och envishet. När jag inte förstår ett resultat eller ett samband kan jag ibland grubbla på det i dagar, mer eller mindre medvetet. Ibland i sömnen. Ofta kommer idéer till lösningar oväntat, typ när problemet diskuteras över en kopp kaffe med en kollega.
Hur kan kromosomförlust studeras vidare inom vetenskapen?
– Vi kan försöka förstå vilka immuncelltyper som ökar risken för olika typer av sjukdomar, liksom vad som händer i en cell och dess funktion när den förlorat Y, för det händer saker och vi måste bli bättre på att förstå detaljer. Livsstilsfaktorer kan också vara av intresse – finns det någonting vi kan göra för att hindra kromosomförlust? Det är redan känt att ålder, rökning och genetisk sårbarhet ökar risken.
Lars Forsberg har flera intressanta studier på gång, men han vill inte gå in närmare på vad de handlar om.
– Det håller jag för mig själv (skratt).