I Uppsala pågår forskning dygnet runt 365 dagar om året. Medan andra sover står en forskare och lyssnar efter fladdermöss med en ultraljudsdetektor. När sommarens semestertider närmar sig, växlar många ekologer upp tempot inför den hektiska fältsäsongen. Runt om i stan spottar kraftfulla datorer ut en strid ström av nya data om klimatet, sjukdomar och allehanda ämnen som få känner till.
Nästan varje dag är det någon som disputerar, promoveras eller installeras. Det argumenteras på seminarier och på möten med handledare. Och ibland bara skiter det sig. Akvariet exploderar. Prover förorenas. Data sumpas. Forskning är så mycket mer än resultaten som efter år av slit till sist – i bästa fall – publiceras i en ansedd tidskrift. Som ny forskningsreporter är det min ambition att levandegöra allt detta. Forskning är en mänsklig verksamhet, och jag tror att vetenskapens landvinningar lättare når fram om läsaren får bekanta sig både med de personer och den långa vindlande process som ligger bakom ny kunskap.
I vår specialiserade och kunskapsintensiva tid har vetenskapsjournalistiken förstås också en central uppgift i att ringa in kunskapsläget vid forskningsfronten. Vetenskapen ska inte diktera politiken, men med uppdaterad kunskap om omvälvande tekniker och forskningsfält kan medborgare och politiker fatta mer välgrundade beslut.
Få tänker dessutom på att universitets- och högskolesektorn är den största statliga arbetsgivaren, med en omsättning på drygt 70 miljarder kronor per år. En av forskningsjournalistikens viktigaste uppgifter är självklart att granska denna verksamhet. För att klara detta uppdrag är jag och mina kollegor beroende av tips från visselblåsare inom akademien. Är arbetsmiljön dålig på din institution? Misstänker du forskningsfusk? Är kvaliteten på forskarutbildningen för låg? Saknas tillstånd från den djurförsöksetiska nämnden? Utsätts du för trakasserier? Kontakta mig. Jag garanterar dig källskydd.
Som forskningsreporter lever man med en ständig känsla av otillräcklighet. Det finns så mycket spännande kunskap. Och den växer. Hela tiden. Mitt uppdrag på UNT är att bevaka den regionala kunskapssfären. Det är en klok avgränsning som gör att vi kan utveckla en forskningsjournalistik som är unik för vår läsekrets. Men bli inte förvånad över att jag vissa veckor och helger skriver om olyckor, inbrott eller försenade tåg. Det ingår även sådan bevakning i min tjänst.