"Jag har bara känt lockelsen och sett den roliga sidan av universum", säger Erik Zackrisson, apropå ordet rymdångest.
Rymdångest. Att stå där under bar himmel, titta upp och förlora sig i stjärnorna och känna sig så obetydlig att meningslöshetens svindel sätter sig i magen ...
Den känslan har Erik Zackrisson, forskare vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, aldrig känt.
– Jag har snarare känt lockelsen och sett den roliga sidan av universum, säger han med tydlig norrländsk tyngd.
På en kaffemugg i bokhyllan på kontoret på Ångströmlaboratoriet i Uppsala står det "Mad scientist", galen vetenskapsman. På skrivbordet står en annan mugg prydd med texten "Are we alone?", Är vi ensamma?.
Och det är just den frågan han söker svar på. Och när det gäller att systematiskt söka efter intelligent liv i rymden var han först ut i forskare-Sverige. Efter en tid som ensam pionjär har han nu en doktorand vid sin sida, Sveriges första inom det som kallas SETI, Searching for Extra-Terrestrial Intelligence.
Men några existentiella kval har alltså utblickarna in i det okända inte gett honom. Även att söka efter utomjordingar är ett jobb.
– Allt blir vardag. Men jag tänker på att vi är lyckligt lottade. Vi är några få spejare som spanar efter andra civilisationer och att få vara en av dem gör mig lycklig, säger han.
Hur gör de då? Vad gör han när han kommer till jobbet? Hämtar kaffe i någon av muggarna och kollar mejlen: "Nähä, ingen utomjording i dag heller."
Eller?
"Den som ropar hallå ut i universum riskerar att få ett kort liv", säger forskaren Erik Zackrisson. Dessvärre är det vad människan redan gjort. Bilden visar stjärnbarnkammaren NGC 6357 i vår egen galax Vintergatan.
Ja, lite åt det hållet kanske. För undersökningarna sker inte genom att spana utåt i teleskop, utan genom inre spaning, det vill säga genom analys av data från skanningar av stjärnhimlen som redan är gjorda.
Den grova analysen av datan görs av datorer som varskor om något fenomen sticker ut från det förväntade. Då får människan gripa in.
– Då analyserar vi närmare. I de allra flesta fall är det inget. Men om vi inte hittar några utomjordingar, så hittar vi i alla fall nya fenomen och ny astrofysik. Våra spaningar blir inte lottlösa, säger Erik Zackrisson.
Är vi ensamma i universum? Det försöker Uppsalaforskaren Erik Zackrisson och hans doktorand i Uppsala ta reda på.
Hittills har datorerna hittat ett tiotal fenomen som ser ut att bryta mot det kända mönstret. I nästa led prövar forskarna olika tänkbara förklaringar, allt för att kunna utesluta att den enda rimliga förklaringen är att vi ser spår av en intelligent civilisation.
Förbi den här hypotesprövningen har ingen kandidat kommit än.
– I ett slutstadie så är det nog observationer på gammalt sätt i teleskop som gäller. Men det är tidskrävande och dyrt.
Erik Zackrisson är uppvuxen på 80-talet, ett bra decennium för någon med talang för att bli rymdforskare. Star Wars, ET, och adventskalendern "Hjältar och monster på himlavalvet", där Sif Ruud och Johannes Brost förklarade våra stjärnbilder, bidrog alla till att öppna hans värld långt bortom uppväxtstaden Umeå, ut mot rymden och galaxerna.
– Jag har aldrig varit någon amatörastronom, utan det som lockade var det filosofiska: Har rymden ett slut, vad är oändlighet och finns det annat liv? I högstadiet började jag känna att jag ville bli astronom och det tog mig sedan till Uppsala som student, berättar han.
Erik Zackrisson växte upp och formades under 80-talet, en tid med filmer som ET och Star Wars.
Intresset för rymdepos verkar finnas kvar. På väggen sitter en plansch från operaversionen av Aniara. Adventskalendern har han försökt att se om med sina barn.
Är det till någon hjälp att vara kulturellt intresserad av rymden när man söker efter intelligent liv?
– Från vissa subgenrer av science fiction tror jag att det går att lära något. Jag föredrar själv rymdvarelser som är helt obegripliga för oss, där vi inte kan förstå deras syften, som i Tarkovskijs film Solaris. Så måste vi tänka i sökandet efter intelligent liv också, tror jag.
Faktum är att Erik Zackrissons spaningar bygger på en avancerad teori om vad en mer utvecklad civilisation skulle vara kapabel till. Det låter som verklig science fiction, men idén är att en civilisation betydligt längre utvecklad än vår kommer att kräva oerhörda mängder energi. Eftersom den har överlevt – om den finns – har den också lyckats hitta lösningen på energiproblemet. En sådan civilisation borde ha förmågan och tekniken att kapsla in sin egen sol, för att med gigantiska paneler utvinna energi ur stjärnan.
Erik Zackrisson söker specifikt efter fenomen på stjärnhimlen som kan indikera en så kallad Dysonsfär, en tänkt energilösning i en mer utvecklad civilisation som utnyttjar sin egen stjärna.
Den här tänkta konstruktionen kallas Dysonsfär, efter teorins upphovsman på 60-talet. En sådan borde vi kunna se på stjärnhimlen som ett ljusfenomen som inte stämmer med vad vi brukar se, som en indirekt signatur från en annan civilisation. Och det är just sådana som Erik Zackrisson söker efter.
Vad känner du när ni hittat en kandidat?
– Att nåt är fel, att det är knas på kameran eller något sådan. För det har det alltid varit förr, bara besvikelser, säger han.
Känner du någon sorg inför det?
– Nej, man måste inte vara troende för att hålla på med det här. Jag har ingen klar magkänsla att det finns liv. Jag är agnostiker och helt bekväm med tanken att det inte finns något som vi kan få kontakt med.
Och i jämförelse med fientligt lagda utomjordingar vore det ju bättre om vi är ensamma.
Ur det perspektivet kan man verkligen fundera på det smarta i att vi människor basunerar ut vår existens i universum. Med sådant som militär radar och TV-sändningar har vi redan röjt vår närvaro. En civilisation som har teknologi för att plocka upp de här signalerna skulle kunna upptäcka dem på stort avstånd. Och att ropa hallå ut i universum kan vara ödesdigert, om en aggressiv civilisation på relativt nära håll fångar upp våra signaler.
– Vi döljer oss inte, snarare skriker vi rakt ut och har redan skickat ut signalerna. Det går inte att få ogjort, säger Erik Zackrisson.
Men om vi skickar iväg signaler till höger och vänster i universum kanske någon annan också gör det. Då skulle vi på jorden kunna registrera det.
Jordlika exoplaneter i andra solsystem har blivit av högsta intresse i forskningen när det gäller att annat liv i rymden.
– Men det har varit helt tyst. Ingen har hittat eller hört någonting. Faktum är att resultaten av all forskning som gjorts är förenlig med en teori om att rymden är steril, säger Erik Zackrisson.
Kanske måste man vara lite galen vetenskapsman för att med de här oddsen ändå tycka att det är givande att gå till jobbet varje dag.
Men mycket kommer att hända under de närmaste åren med ny, banbrytande teknik, påpekar Erik Zackrisson. Inte minst sker kunskapsutvecklingen snabbt när det gäller de jordlika så kallade exoplaneter utanför vårt solsystem, som vi kunnat identifierat flera av.
– Så det här är ett spännande jobb. Nästan varje dag i alla fall.
Att spana efter fenomen i rymden som kan indikera andra civilisationer är dyrt och tidskrävande. Forskarna i Uppsala använder datorkraft för att analysera miljontals data från stjärnhimlen.