Försiktigt nationaldagsfirande
På Stora Torget mitt i Uppsala är det enda som märks av firande av det svenska att Sverigedemokraterna har en valstuga där de delar ut Sverigeflaggor. Men firas ska det, det har staten bestämt.
Nationaldagsfirande i Parksnäckan i Uppsala.
Foto: Tor Johnsson
Inne på Parksnäckan spelar Tensta spelmanslag några låtar och en kör sjunger nationalromantiska sånger om Pingst och om Sverige, Sverige fosterland. Men där någonstans verkar gränsen vara nådd för hur långt "firandet får gå", verkar arrangörerna tänka. För att inte arrangemanget ska slå över i ett hejdlöst patriotiskt rus, som det i Norge som alla svenskar säger att de egentligen också vill ha i Sverige, så måste det hela balanseras. Det sker på några olika sätt.
Kommunfullmäktiges ordförande Lars Bäcklund håller ett långt och knastertorrt tal om varför vi firar nationaldagen som slutar med vackra ord om måttfullhet. Professorn i astronomi Bengt Gustafsson håller ett betydligt mer inspirerat tal om astronomiåret och om rymden, alltså något som ligger så långt från Sverige det går att komma. Dessutom får publiken lyssna på musik av Vladimir, Carlos och Erik som spelar svensk folkmusik, kryddat med latinorytmer och jazzbas. De spelar några helt okända, mollstämda låtar.
Publikens varmaste tillrop kommer när kulturnämndens ordförande Jan Erik Wikström säger att han hoppas att Sverige slår i Danmark i fotboll på kvällen. Lite hejigt och varmt i bänkraderna blir det också under allsången till Ted Gärdestads "Satellit" och Evert Taubes "Som stjärnor små", men de sjungs med konferencierens egna ord för att "sjunga in astronomiåret". Mitt intryck blir ett mycket tvehågset firande, som mest verkar handla om att vara så politiskt korrekt som möjligt, och där den märkliga känslan uppstår att arrangörerna försöker täcka över att det kanske inte finns så mycket att fira.
Jag får visst medhåll från några i publiken.
- Vi är här för att fira nationaldagen naturligtvis, säger Susanne Gärdesten.
Tycker ni att det något firande då?
- Nja, det är väl inte så uppåt här om man säger så. Men det är väl som vi svenskar är, lagom. Det kanske kommer om några år, säger väninnan Rut Helmersson.
Hasse Öhlund tycker att firandet i Parksnäckan är trevligt, men blygt och oentusiastisk.
- Jag tycker nationaldagen är viktig. Men flaggan har ju kidnappats av Sverigedemokraterna och vi vågar inte fira och ta ut svängarna då, säger han.
Till sist hurras det i alla fall för Sverige, och som avslutning sjungs nationalsången. Den vågar man faktiskt sjunga.
Så jobbar vi med nyheter