Vi har träffat två mammor som har erfarenhet av att behöva sälja allt ifrån korv till underkläder för att få in pengar till barnens fotbollslag.
Ulrika Håkansson Kallin har precis som de flesta föräldrar med idrottande barn lagt ner en hel del timmar på att hjälpa barnen med den försäljning som idrottsklubben räknar med.
- Rabatthäftena brukar sönerna fixa själva, men underkläderna och strumporna får vi ta med till jobbet. Som tur är brukar de gå åt snabbt.
Efter några år av försäljning har fyrabarnsfamiljen lärt sig en del knep.
- Med klubbkortet är det stressigt eftersom alla lag får kortet samtidigt. Då gäller det att vara snabb så att inte grannarna redan hunnit köpa av någon annan. Mina barn får gå ut i förväg och ta upp beställningar för att vara säkra på att kunna sälja av sina rabatthäften.
Mina Widén, som har tre barn, känner igen sig. Det var för två år sen som hennes tioåriga son började sälja saker för att få in pengar till sitt fotbollslag. Hon berättar att det är på lagens föräldramöten som det bestäms hur man ska få in pengar till bland annat tränare och cuper.
- Jag vet inte riktigt vart pengarna som vi samlar in går, det är vår kassör som säger hur mycket som behövs och jag litar på honom. Man skulle vilja engagera sig i alla delar av sitt liv, men det hinner man ju inte med.
Både Ulrika Håkansson Kallin och Mina Widén är kluvna till det här med försäljning.
- Å ena sidan är det en chans för lagen att få in väldigt mycket pengar, som min äldsta sons lag som fick in 10 000 kronor så att de kunde åka till Gothia cup. Å andra sidan har ju alla familjer olika förutsättningar att få grejerna sålda och försäljning kan bli ett tvång som riskerar att ta död på lusten att idrotta, säger Ulrika Håkansson Kallin.
Mina Widén är inne på samma spår och berättar att hon oroar sig en del över att det säkert finns familjer som har svårt att få grejerna sålda och inte heller har råd att köpa sig fria.
- När jag fick mitt första barn så pluggade både jag och barnens pappa fortfarande och då var det svårt när det skulle samlas in pengar på förskolan till exempel. Även hundra spänn kunde kännas som ett hugg i magen. Men eftersom vi var studenter och alltså skulle tjäna pengar när vi var färdigpluggade så var inte vår fattigdom så stigmatiserad.
Både har funderat över vilka alternativ det finns till försäljningen.
- Det vore bättre om vi kunde göra saker tillsammans, till exempel ordna en loppis eller klippa gräs. Där barnen jobbar med en uppgift, inte bara en och en med att sälja saker, säger Mina Widén.
Ulrikas Håkansson Kallins barn håller också på med orientering och där jobbar föräldrarna bland annat som funktionärer på tävlingar i stället för att sälja saker.
- Det föredrar jag nog, men det är klart att det också tar tid och då måste man ha möjlighet att avsätta en hel dag. Orientering är en individuell sport och det är ju något positivt med en lagidrott som fotboll att de gör saker tillsammans och jobbar mot ett gemensamt mål, berättar Ulrika Håkansson Kallin.