Förintelse inte bara i gaskamrar
Förintelsen skedde långt ifrån endast i koncentrationslägrens gaskamrar. Särskilt i Östeuropa mördades lika många i sina hemtrakter, öga mot öga med förövaren.
Många judar i Österupa mördades av personer de kände, säger Omer Bartov.
Foto: Pelle Johansson
På tisdagen ger han en öppen föreläsning vid Uppsala universitet.
Omer Bartov, en av världens ledande Förintelseforskare, är uppvuxen i Israel, dit hans mamma några få år före andra världskriget flyttade från östra Galizien, i nuvarande västra Ukraina.
I Ukraina dödades 1,5 miljoner judar under Förintelsen, i östra Galizien omkring 500 000. Enligt Omer Bartov är andelen judar som mördades här bland de högsta i Europa. Ändå finns få spår kvar av judarna, som levt i området sedan medeltiden. Det mesta är utplånat, vilket just är titeln på Omer Bartovs senaste bok, på engelska "Erased".
Under nittiotalet planerade han en resa med sin mor till hennes hemtrakter, där stora delar av hennes släkt dödades. Men resan blev aldrig av. I dag är Omer Bartov glad för det.
- Hon skulle ha känt igen sig, men samtidigt inte. Det hade nog varit en mardröm för henne. Den tystnad som i dag råder kring områdets historia är fasansfull, säger han.
Förklaringen är att det självständiga Ukraina behöver skapa egna nya hjältar som tagit strid mot tyskar, polacker, och ryssar, och ett förnekande av sin egen del i den makabra 1900-talshistorien.
- De ser sig själva som offer som många gånger slutade sina dagar i sovjetiska Gulag, men förnekar att de själva stöttades av tyskarna i början och bar tyska uniformer.
Omer Bartov vill analysera Förintelsen ur ett lokalt perspektiv och förstå vad som hände som han säger "på marknivån". Stor vikt läggs vid vittnesmål från de få överlevande. Under resorna i sin mors hemtrakter har han kunnat klarlägga att dödandet i mycket stor utsträckning skedde utanför fånglägren, och i stället ägde rum där judarna levde, genom direkt dödande av tyska officerare eller polska eller ukrainska underhuggare.
En vanligt sätt att försöka förstå den mentalitet som möjliggjorde att vanliga människor blev brutala förövare har varit att säga att nazisterna inte såg på judar som människor, att de avhumaniserades. Det är en för enkel förklaring, som helt fokuserar på förövaren, som tar ansvaret från dem, och som glömmer offren. Omer Bartov tror inte på den förklaringen.
- I östra Galizien kände de här människorna varandra, judarna blev dödade av personer de haft som frisörer. Judar, ukrainare, polacker, tyskar hade levt i samexistens i många, många år. Kanske inte i harmoni, men kommit överens. Det kan inte varit tal om avhumanisering.
Men vilken är då förklaringen? Svaret söker han nu i sin forskning.
- Det finns många aspekter. Många bar nog på djupt rotad antisemitism. Jag tror också att det handlade om känslan av gränslös makt, vilket de demonstrerade genom att döda vem de ville. Det här påminner om Bosnien och Rwanda.
Att säga att Förintelsen i så stor utsträckning inte bara var resultatet av ett industriellt och byråkratiskt maskineri utan också av tankar och beslut av enskilda förövare, är det kontroversiellt?
- Det är i alla fall inte så historikerna brukat se det. Men det finns anledning att ompröva mycket av vad vi i dag tänker om hur Förintelsen gick till, säger Omer Bartov.
Fotnot: Professor Omer Bartov är årets Hugo Valentin-föreläsare vid Uppsala universitet. Föreläsningen, som är öppen för allmänheten, äger rum i sal X på Universitetshuset, kl 19.15 i kväll.
Så jobbar vi med nyheter