Å andra sidan är resultatet inte heller så rosigt som det nu framställs i nyhetsrapporteringen. Man gläds i västvärlden åt att Libyens islamister gjorde ett dåligt val, medan Mahmoud Djibrils påstått liberala parti, Nationella krafternas allians (NKA), ser ut att gå mot jordskredsseger.
Det stämmer att Djibril, en tidigare premiärminister under revolutionen, är vad man i en libysk kontext skulle kunna kalla liberal – provästlig, reformvänlig, USA-stödd. Men annars är det inte mycket i den utsagan som stämmer. Dagen efter valet höll Djibril ett tal där han kritiserade de journalister som kallat NKA för liberalt och sekulärt:
– Vi upprepar, sa Djibril, att vi är en allians för alla de nationella krafterna och står helt fria från alla ideologier.
Klara bud. NKA är inte bara inte ett liberalt parti – det är inte ett parti över huvud taget. Gruppen bildades i stället som en valkartell, och samlar kring sextio olika småpartier och mängder av oberoende politiker. Deras ideologiska bakgrund varierar kraftigt. De flesta har inget annat gemensamt än valsedeln, och många representerar i första hand sina lokala väljares intressen, utan någon tydlig nationell agenda.
Partikandidaterna utgör dessutom bara två femtedelar av det kommande parlamentet, eftersom 120 av 200 ledamöter väljs individuellt. Många av dessa enskilda ledamöter har gått till val stödda av resursstarka lokala krafter (klaner, miliser, affärsmän, religiösa sällskap), och bristen på ideologisk förankring och nationell utblick lär bli ännu tydligare bland dem. Därutöver lär valvinnaren NKA alltså få kämpa för att hålla samman sin disparata samling medlemmar – något som troligen blir enklare för de ideologiska islamistgrupper som just nu ses som valets förlorare.
Därför är det klokast att vänta med både jubel- och buropen. Libyen har gått till val, och det har hittills gått oväntat bra, men maktbalansen i den nya nationalförsamlingen lär inte klarna än på länge.