Förfallen idyll vid Kvarnbo

- Det är för djäkligt att kvarnen bara ska förfalla, säger Sylve Sahlström, som är ute på hundpromenad med Benny, en svart mellanschnauzer.
- Jag brukar gå förbi ett par gånger i veckan. Jag bor i Berthåga, går gamla järnvägsbanken och sen tillbaka förbi kvarnen. Det är en fin hundrunda som tar en timme. Med diverse pauser, säger han och tittar på Benny, som är blöt om nosen, har varit nere i bäcken och förfriskat sig i värmen.

Och han är inte den ende som har reagerat. En flitigt använd promenadväg mot Hågaby stryker tätt förbi knuten. Från en bro 50-talet meter uppströms leder branta trätrappor uppför ravinens branta sluttning. Insändare i UNT tidigare i vår har uppmanat ägaren att träda fram, ta sitt kulturhistoriska ansvar och stoppa förfallet.

Upplandsmuseet hävdade redan 1979 att Kvarnbo kvarn har ett stort kulturhistoriskt värde och utgör ett viktigt inslag i Hågaåns dalgång. Samma år upprättade Ruiksantikvarieämbetet ett vårdprogram för kvarnen, men trots det har inget hänt.
Närmast är ansvarig för kvarnen är Anders Eriksson på Uppsala kommuns natur- och parkförvaltning.
- För några veckor sedan var jag ute och tittade på kvarnen tillsammans med Dan Thunman, stadsantikvarien. Sedan har inget mer hänt. Vi har inte diskuterat ärendet på ansvarig nivå. Det ligger fortfarande kvar på mitt skrivbord.

Det stora problemet är pengar. Att rusta upp kvarnen skulle kosta mycket pengar, kanske en halv miljon eller mer. Och det är väldigt mycket om den bara ska stå där som ett minnesmärke, utan att användas. Förfallet har gått långt.
- En möjlighet är att vi gör något åt taket och röjer bort lite vegetation. Möjligen skulle vi undersöka om de kan få byggnadsvårdsbidrag från länsstyrelsen, säger Anders Eriksson.

Enligt skötselföreskrifterna för naturreservatet Hågadalen-Nåsten ska kvarnen få gå till förgängelsen. Förfallet ska alltså få fortsätta. Men tänk om någon skadas?
- Jag inser att vi borde ta tag i det, fortsätter Anders Eriksson. Om någon skulle göra illa sig kanske kommunen ligger lite risigt till, som fastighetsägare alltså. Det är ingen större risk för att något ramlar ner på stigen, men vi är oroliga för att kvarnen ska bli ett tillhåll.

En nymålad bom visar att kommunen försökt hålla obehöriga borta. Men låset är bortbrutet och en dörr i bottenvåningen inslagen, så det är bara att kliva på.
"Gå inte in här!!" har någon skrivit med spritpenna på tröskeln. Inne i märkret finns kvarnstenar, maskiner och annat bråte.
Kvarnen har en stomme av liggtimmer på hög stensockel. Det brutna sadeltaket har varit täckt med tegel, men pannorna blir allt färre och mossigare. Och där teglet rasat ned ruttnar timret i rask takt.

En förrådsbyggnad från tidigt 1900-tal har fått behålla låset, men dörrar och fönsterluckor är nedklottrade.
Någon skol- eller dagisklass har tydligen haft utflykt. På en kvarsten i starkt sönderfall står ett hemgjort skärt troll kvarglömt liksom en mindre ryggsäck med namnet Emanuel Säfvestad och ett telefonnummer. Den slumrande idyllen får tydligen liv ibland.

Förfallen idyll vid Kvarnbo

Egentligen skulle bäckravinen vid Kvarnbo kunna vara en idealisk plats för fika. Eller ett ställe att sätta sig och njuta, fundera, lyssna och lukta in sommaren i Uppsala. Tyvärr störs idyllen av att en den gamla kvarnen som förfaller.