Föreningslokal blev fritidshus

Regnet öser ner när vi följer med Bertil Nilsson till soldattorpet i Åland, väster om Uppsala. Vi kör en bra bit in i skogen, på en gropig och hal väg, innan vi är framme. Här ligger fastigheten som har fått medlemmarna i Ålands hembygdsförening att rasa mot Uppsala kommun.
– Vi fick löfte om att få rusta upp torpet och använda det som samlingslokal. Men nu hyr i stället kommunen ut det till en av sina anställda, säger Bertil Nilsson som är medlem i hembygdsföreningen.

Historien började redan på 1930-talet när syskonparet Forsberg i Åland dog. Efter sig lämnade de två fastigheter och en del kontanta medel. Enligt deras testamente skulle egendomen doneras till Ålands kommun.
Undantaget var en av fastigheterna, soldattorpet, som en släkting ärvde. Släktingen sålde dock torpet till kommunen, som startade en donationsfond utifrån Forsbergs gåva. Avkastningen skulle gå till Ålands kommun och dess invånare.
Efter kommunreformerna 1951 och 1971 blev Åland, och därmed Forsbergs donation, en del av Uppsala kommun. 1980 beslutades dock i fullmäktige att avkastningen från Forsbergska fonden ska fördelas av kommunstyrelsen tillsammans med Ålands hembygdsförening och fortsätta gå till gemensam verksamhet i Åland.
Enligt beslutet ska dessutom avkastningen från Forsbergs gåva särredovisas i ett särskilt konto.

När hembygdsföreningen 2009 letade efter en lokal för sammanträden och förvaring av gamla föremål från bygden, sökte de sig till soldattorpet.
Det hade stått tomt i några år, sedan det drabbats av hussvamp. Hembygdsföreningens dåvarande ordförande Gunnar Hultquist stämde träff med åkerfogde Anders Bretz som förvaltar marken.
– Kommunen hade bedömt att så mycket arbete behövde göras på kåken att de lika gärna kunde riva den. Då frågade jag om inte vi kunde få rusta upp den i stället och hyra den för en symbolisk summa. Det var Anders Bretz okej med och vi skakade hand på det, säger Gunnar Hultquist.
I augusti samma år påbörjade hembygdsföreningen renoveringen. De inledde arbetet med att rusta upp golven. Våren 2011 begav de sig åter ut till torpet för att fortsätta med arbetet. Då möttes de av byggnadsarbetare som var i full gång att renovera torpet. På uppdrag av Uppsala kommun.
– Golvet som vi höll på att fixa hade kommunen nu rivit upp. Vårt arbete hade gjorts helt i onödan. Han som hyr fastigheten ringde oss sedan och sade åt oss att hämta virket som vi hade lämnat vid torpet, säger Bertil Nilsson.

Torpet hyrs nu ut till en av kommunens anställda, som inte vill kommentera ytterligare men bekräftar att han är hyresgästen.
Enligt Anders Bretz har det blivit en miss i kommunikationen med hembygdsföreningen.
– Som tjänsteman ger jag inga muntliga löften. Jag sade att de skulle skicka in en intresseanmälan om torpet, men det gjorde de aldrig. Så jag utgick ifrån att de inte var intresserade, säger Anders Bretz.
Torpet har genomgått en omfattande renovering. Väggar har rivits, takrännor har bytts ut. En kombinerad balkong och trappa har byggts till. Hur mycket pengar det har kostat är ännu inte helt klart.
När vi pratar med Peter Eriksson på kontoret för samhällsutveckling har han fått in en bokförd faktura på drygt 44 000 kronor, men väntar på ännu en faktura. Anders Bretz tror att det rör sig om 70 000 till 80 000 kronor. Renoveringen betalas med pengar från Forsbergska fondens avkastning.
Pengar som skulle gå till gemensam verksamhet för Ålandsborna.
– Forsbergs arv var en gåva till Ålands kommun. Det innebär visserligen att den numera ägs av Uppsala kommun, men det har beslutats i fullmäktige att den ska gå till ändamål för Ålandsborna och i samråd med hembygdsföreningen. Är det då rätt att en kommunanställd ska bo i en fastighet som vi behöver? undrar Bertil Nilsson.

Gunnar Hagman från hembygdsföreningen berättar att de dessutom inte har fått någon särredovisning på avkastningen och den ursprungliga donationen sedan 2006, trots beslutet att en sådan ska göras. 2007 tog fritids- och naturvårdskontoret, numera kontoret för samhällsutveckling, över förvaltningen av Forsbergska fonden.
Peter Eriksson på kontoret för samhällsutveckling säger sig inte känna till att avkastningen ska särredovisas. Gunnar Hagman är skeptisk.
– Förut sköttes redovisningen bra. Men nu säger de på kommunen att de inte känner till någon särredovisning, och vi får inte ens veta hur fondens ekonomi ser ut. Det tycker jag är väldigt märkligt.