Vissa är fobiskt inställda till islam, andra till judendom. För en del är också homosexualitet ett hot. De allra mest extrema utgår från en rent rasbiologisk världsbild. Gemensamt är dock att de allt som oftast ogillar EU. Som det gränsutsuddande projekt unionen är, ses denna gärna som ett hot mot "det egna folket" och "nationen".
Men att söka samarbeten – högerpopulistiska partier emellan – är ett åtagande med många fallgropar.
Att misstänkliggöra utvalda grupper och samtidigt försöka ge sken av att vara ett legitimt politisk alternativ är en svår balansgång. Risken att genomskådas och i allmänhetens ögon bli sedda som extremister är alltid överhängande. Därför finns även en stor försiktighet kring att beblanda sig med partier som skulle kunna få det egna alternativet att framstå som än mer av en ytterlighet.
I EU-parlamentet fördelas dock både talartiden och ansvaret för lagförslag på basis av storleken på den partigrupp som ledamoten tillhör. En ledamot vars parti inte ingår i någon grupp lämnas således mer eller mindre helt utan inflytande i lagstiftningsprocessen. På grund av det är behovet av samarbete ofrånkomligt.
Redan i dagens parlament finns den nationalistiska och EU-kritiska gruppen EFD, där bland andra Dansk Folkeparti, Sannfinländarna och brittiska Ukip ingår. Gruppen har dock varit ovillig att släppa in andra partier långt ut på högerkanten och i fallet Sverigedemokraterna har det, exempelvis, knorrats över partiets nazistiska arv.
Det franska antisemitiska Nationella Fronten – under ledning av Marine Le Pen – och Geert Wilders nederländska och islamofobiska Frihetsparti söker därför nu bilda en ny grupp. För att kunna göra det krävs dock att 25 ledamöter, från åtminstone sju olika länder, ansluter sig.
Sverigedemokraterna är därför av stort intresse för Le Pen och Wilders, och mycket talar för att SD allt mer närmar sig dessa.
SD har konsekvent vägrat svara på vilken/vilka grupper som man kan tänka sig att ingå i ifall partiet tilldelas något mandat i vårens EP-val. Samtidigt är det redan känt att SD har starka kopplingar till samarbetsorganet Europeiska alliansen för frihet (EAF).
EAF domineras av medlemmar i franska Nationella Fronten samt det österrikiska Frihetspartiet, och kan ses som en grund för att bilda den nya parlamentsgruppen. EAF är registrerad på Malta och i organisationens årsberättelse – som tidningen Bohuslänningen har gått igenom – framkommer två intressanta fakta.
För det första att SD:s Kent Ekeroth sitter med EAF:s styrelse. För det andra att SD 2012 donerade 6500 € – motsvarande cirka 60 000 kronor – till organisationen.
Med detta i åtanke ser det onekligen ut som att SD gör sig berett att knyta band till partier som inte ens Dansk Folkeparti skulle vilja ta i med tång.