Att leva med fetma är ofta tungt rent fysiskt - men det tyngsta för många är ändå att bära de fördomar som finns.
– Det påverkar både hur överviktiga mår psykiskt och deras förmåga att hantera sin sjukdom. Skuldkänslorna tar mycket energi, man känner sig anklagad och dålig, säger Claude Marcus, professor vid Karolinska Institutet och specialiserad på fetma.
Skulden uppstår ur känslan att det är ens eget fel att man är tjock, trots att forskningen visar att fetma kan bero på både arv, miljö och vanor.
– Två personer kan ha precis samma mat- och motionsvanor och bara den ena utvecklar fetma, för att den personen har en genetisk sårbarhet för det. Det känner folk i allmänhet inte till, vilket gör att uppfattningen att feta människor är karaktärslösa och får skylla sig själva är väldigt utbredd, säger Claude Marcus.
Bilden av feta som dumma och karaktärslösa befästs redan i unga år, menar Claude Marcus. När man har gjort tester där barn fått se siluettbilder av olika personer och säga vad de har för egenskaper har de tjockare siluetterna fått epitet som dumma, smutsiga och lata.
Det bästa sättet att förebygga fördomar är information från tidig ålder.
– Jämför med synen på människor med CP-skador. För några år sedan kallade barn varandra CP i skolan, men de senaste åren har informationen varit väldigt intensiv och det finns kända personer med CP-skador, så nu vet de flesta att en CP-skada inte är lika med att vara dum i huvudet, säger Claude Marcus.
För att människor som lider av fetma ska slippa hamna i kränkande situationer krävs också en annan inställning och anpassning av samhället i stort, menar Claude Marcus.
– Tänk dig att du är på en offentlig plats där det bara finns karmstolar som du knappt får plats i och när du reser dig upp följer stolen med. Det är kränkande.
Samtidigt är det en balansgång – å ena sidan måste samhället anpassas efter att fler och fler lever med fetma, å andra sidan kan man inte säga att det är okej att vara fet, säger han.
– För det är inte okej, det är farligt. Riskerna för att dö i förtid är mycket större. Det handlar om att ta bort skulden för att man är fet, men inte ansvaret för den egna kroppen.