Anja Kyllönen i Nåntuna ser flera positiva saker med försäljningen. Samtidigt skapar det press och har många orättvisor inbyggda, menar hon.
Kaffet doftar gott. Anja Kyllönen öppnar en burk Rosmaries lantknäcke och bjuder. Men innehållet är nu egengjord mjukpepparkaka.
– Det är tur att burkarna är så bra att använda igen, man köper ju en del själv, säger Anja Kyllönen och skrattar.
Äldsta dottern är bara elva men har redan hunnit bli en rutinerad försäljare av kakor, saffran och annat som kan krängas för att dryga ut kassan hos innebandylaget och skolklassen.
Förra året krockade försäljningen så att hon samtidigt sålde kakor till både laget och klassen. Samtidigt skulle hon sälja saffran.
– Då bestämde vi att hon fick lov att prioritera det ena. Vi satsade på försäljningen till innebandyn. Ändå sålde vi lite kakor för klassen, säger Anja Kyllönen.
Det är lätt att se det positiva: intäkterna som gör att barnen kan få minnen för livet från resor och cuper, att lagavgiften kan hållas nere, och att barnen lär sig att ta ansvar och förstår att saker kostar pengar. Men det finns negativa aspekter också. Och dem pratar man inte så ofta om, säger Anja Kyllönen.
– Det blir en stor press på att sälja och ingen vill vara osolidarisk. Men barnens förutsättningar för att lyckas skiljer sig mycket åt. För att sälja mycket krävs ett nätverk och föräldrar som hjälper dig. Det ligger allt någon broschyr på mitt jobb där någon förälder säljer, säger hon.
Just nu är det kakförsäljning som gäller igen för Anja Kyllönens äldsta dotter.
Föräldraengagemanget är redan väldigt stort. Det är skjuts till matcher och träning, det är arbetspass i föreningens kiosk, uppdrag som matchvärd och så vidare. Och så kan man ha flera barn. Säljuppdragen blir lätt ett tungt ok på redan ömmande föräldraaxlar.
– Men jag vill vara diplomatisk, jag vill göra det för laget och mitt barn och inte vara en glädjedödare som säger att ni får hoppa över cupen och stanna hemma och spela. Samtidigt är det orättvisa förutsättningar. Ett alternativ är ju högre avgifter men det är inte heller rättvist. Alla har inte samma förutsättningar att betala, säger Anja Kyllönen.
Att det ligger säljbroschyrer på jobbet, det vittnar trebarnsmamman Agnes Larsson om. Just nu försöker hon sälja kakor till kollegorna inom Uppsala kommun.
– Men det går trögt, säger hon och skrattar.
Med tre barn aktiva i flera lag och sporter blir det mycket försäljning, berättar Agnes Larsson. Just nu försöker hon kränga kakor på jobbet.
Familjens tre barn är alla med i idrottslag, två av dem har dubbla idrotter. Det innebär mycket försäljning.
Vad känner du när de kommer hem och säger: "Nu ska vi sälja igen"?
– Att då blir det jag som får göra detta, lägga upp en webbshop, ta med till jobbet. Vi bor på landet och kan inte gå till grannarna för vi har inga. Det blir lätt farmor och mormor och vi själva som till sist handlar, säger hon.
Man vill att barnen ska få göra allt kul, men samtidigt blir det väl mycket av försäljningen ibland, menar Agnes Larsson.
Samtidigt, vi vill att våra barn ska få göra allt de roliga som pengarna ger möjlighet till, poängterar hon. Så vad går att göra för att hitta balans?
– Vi måste bli bättre på att se till att lägga ansvaret på barnen, att det är de som säljer, men då kanske man måste vänta med försäljning tills de är stora nog att klara det, säger Agnes Larsson.
Skolan ska vara fredad från insamlingar, tycker Agnes Larsson.
En annan sak är att hålla skolan fredad från privata utlägg, även det som snart ligger i tiden – julgåvan till lärarna.
– Jag vet inte minst genom mitt arbete inom socialtjänsten att den där tiokronan till insamlingen för en present kan vara väldigt tung. Jag tycker att alla måste tänka till här. Det är inte dåligt att inte ge någon julgåva till sin lärare.