UNT har träffat två mammor som är rädda för att deras barn ska få men för livet av det våld som utspelat sig i klassen ända från starten i förskoleklass för ett och ett halvt år sedan. En mamma, som vi kan kalla Lena, berättar att hennes son upprepade gånger blev sparkad på benen, armarna och i ansiktet, ibland medan en pojke höll fast honom och en annan slog och sparkade.
- Efter en termin bröt han ihop och vågade inte gå till skolan. Han var förtvivlad och bad mig om hjälp att anmäla våldet.
Lena kontaktade skolan för att få veta vilka åtgärder de skulle vidta för att få slut på våldet, som långt ifrån bara drabbade hennes son.
- Jag fick träffa rektorn och ett par lärare. Det visade sig bli ett rent informationsmöte, där de berättade om sitt arbetssätt som går ut på att att eleverna själva ska lära sig lösa konflikter. Men hur ska eleverna kunna det? Om jag blev slagen på min arbetsplats så vet jag faktiskt inte hur jag skulle lösa den konflikten.
Lena hoppades att situationen skulle bli bättre, och i ettan fick klassen en lärare som har engagerat sig mycket för att lugna ner eleverna. Men våldet och trakasserierna fortsatte, med dödshot, knytnävsslag, sparkar och slagsmål med tillhyggen under framför allt rasterna.
En annan mamma, som vi kan kalla Maria, berättar hur hennes son ofta blir trakasserad för sitt utseende och hur han nyligen fick gömma sig på toaletten en lång stund efter att ha blivit jagad av ett par killar utrustade med grova pinnar.
- Flera gånger har min son inte vågat gå hem själv, så jag får komma och hämta honom. När han var sjuk en vecka märkte jag direkt hur mycket mer harmonisk han är när han slipper vara i skolan. Han blir helt uttröttad av att ständigt behöva vara på sin vakt under skoltiden. Jag oroar mig över att han ska få psykiska men, säger hon.
I februari i år fick Lena nog av situationen och skickade ett brev till rektor Madeleine Öjdeby med en lista över allvarliga incidenter som inträffat de senaste veckorna. På det fick hon inget svar. Under föräldramötet i april deltog klassläraren, biträdande rektorn samt rektorn. Under mötet framförde flera föräldrar sin oro över den bråkiga situationen, och berättade om våldsamma situationer de själva bevittnat på skolgården ? däribland ett tillfälle då en pojke dunkat en annan pojkes huvud i en betongvägg. När Lena efter föräldramötet skrev till rektor Madeleine Öjdeby och efterlyste åtgärder blev svaret att hon inte hört något om dessa våldsamma incidenter före föräldramötet.
- När jag inte fick besked om tydliga åtgärder bestämde jag mig för att anmäla skolan till Skolinspektionen, säger Lena.
Sammanlagt har Skolinspektionen i år tagit emot fyra anmälningar mot Johannesbäcksskolan för kränkande behandling och för brister i samarbetet mellan skolan och hemmet. Skolinspektionen håller nu på att utreda ärendena. Skolan har blivit granskad och fälld av Skolinspektionen tidigare. Efter en anmälan till Skolverket för tre år sedan fick skolan kritik för brister i sitt arbete mot kränkande behandling.
- Vår dotter var mobbad och utfryst i flera år, och det var skrämmande hur lite skolan gjorde åt situationen, säger flickans mamma till UNT.
Madeleine Öjdeby var inte rektor då, men säger att skolan i dag jobbar aktivt mot trakasserier. Enligt henne har stora resurser lagts på att skapa lugn i klassen och hon säger att man lyckats.
- Det pågår ständigt ett arbete i klassen med lärare och kuratorer, och vi jobbar mycket med värdegrunder. Jag bedömer att det är lugnt i klassen nu.
Att föräldrarna skulle ljuga tror hon inte, men säger att man kan uppfatta saker på olika sätt.
- Och man kan ha olika upplevelser av vilken roll ens eget barn har i det som sker.
Spelar det någon roll vad barnen har för roller ? skolan ska väl aldrig acceptera våld?
- Sjävklart inte, och det gör vi inte heller. Enligt en enkät vi gjort känner sig de flesta av barnen trygga på skolan.
Att det finns fyra anmälningar mot skolan tycker Madeleine Öjdeby är mycket, men vill vänta med diskussioner till Skolinspektionens granskning är klar
- Anmälningar är ju inte samma sak som en dom, säger hon.
Flera elever har bytt skola, Gunneli Ekberg är förälder till en av dem. Eftersom hennes son vantrivdes mycket i skolan var hon med i klassen ett antal dagar.
- Det var oerhört stökigt och jobbigt. Eleverna lekte inte överhuvudtaget, de bara slogs. Läraren gjorde vad hon kunde, men rektorn tog inte alls tag i problemen och svarade inte ens när man hörde av sig. Så får det inte vara, det handlar om våra barns liv! Vi bestämde oss till slut för att flytta sonen till Årstaskolan och det är det bästa vi gjort, säger hon.
Lena och Maria kommer att söka andra skolor till sina pojkar om det inte sker en förändring.
- Skolan måste ta sitt ansvar, punkt slut. Vi försöker göra en insats för våra och övriga barn, men händer inget nu flyttar jag min son, säger Maria.
FAKTA
Det måste skolan göra:
- Enligt skollagen måste skolan göra allt för att mobbning inte ska uppstå. Gör den inte det kan Skolinspektionen utdöma skadestånd.
- Enligt diskrimineringslagen måste skolan varje år upprätta en likabehandlingsplan för hur skolan ska förhindra och förebygga trakasserier och annan kränkande behandling. Eleverna ska få inflytande över planen.
- Så fort en skola får kännedom om att en elev kränkts måste man starta en utredning och agera. Åtgärderna ska ständigt utvärderas.
- Rektorn är ansvarig för skolans arbete, men ytterst är kommunen ansvarig för att skolorna har rätt kompetens och för att se över skolornas arbete.
FAKTA
Det kan du som förälder göra:
- Engagera dig! Delta på föräldramöten och besök skolan.
- Granska skolans handlingsplaner. Finns tydliga rutiner för att hantera kränkningar? Finns rastvakter och kamratstödjare?
- Tycker du att skolan brister i sitt arbete och inte blir bättre trots påtryckningar kan du anmäla den till Skolinspektionen.