För stolthet, mot fördomar
Nu är Pridefestivalen i Uppsala invigd. På Grand talades det om samhällsförvandling, och bjöds på underhållning. Backslick boys, tjejer som uppträdde som killar, bjöd på en bejublad show.
Foto: Rolf Hamilton
UNT-reportens egna tankar gick under inledningen till Edith Södergran och dikten Triumf att finnas till. Alla människor är värda att leva sitt liv fullt ut efter sina förutsättningar, på samma villkor som alla andra.
Men dit är ännu ett gigantiskt avstånd, som invigningstalaren Monica Amante påpekade. Många upplever dagligen diskriminering på grund av kön, funktionshinder, sexuell läggning, eller etnicitet.
Men Pridefestivalen i Uppsala har, med nästan ingen budget alls, gjort det till sin uppgift att bli en kraft mot de kränkningar som minskar möjligheten att få känna triumf över att få finnas.
Inför en i stort sett full sal presenteras festivalen med just de fyra orden: möten, aktivism, gemenskap, förhoppning, och som ett tillfälle att få nya insikter och börja ifrågasätta världen vi lever i. Budskapet kändes mer politiskt än kärleksorienterat.
Men festivalen omnämndes också som något glädjefullt, det vackra minnet att bära med sig.
Uppsals Pride arrangeras för andra året. Men för Karin Lindqvist och Sofia Lindström är det premiär.
- Programmet är väldigt informativt, men visst blir det fest också, det här ska bli jättekul, säger Sofia Lindström.
I den unga publiken sticker damerna Mai Almberg och Kirsten Holst-Pedersen ut. De säger att de är i 60-årsåldern och tycker att programmet för festivalen är ungt, radikalt och brett. De tänker gå på flera av arrangemangen under festivalen.
- Det är egentligen ett bra program, men lite känner jag "been there, done that", säger Kirsten Holst- Pedersen, och skrattar.
Varför behövs det en Pridefestival i Uppsala då?
-Det behövs väl överallt, säger Mai Almberg.
Så jobbar vi med nyheter