En enda sömnlös natt räcker för att rubba kroppens produktion av det aptitdämpande hormonet GLP-1. När man har ätit stiger halten i blodet av detta mättnadshormon vanligtvis snabbt till en toppnivå, men efter en vaknatt är stegringen av GLP-1 i blodet efter frukosten kraftigt fördröjd.
Det visar forskare vid bland annat Uppsala universitet i en studie som publiceras i facktidskriften Nutrition & diabetes.
– En fördröjd stegring av GLP-1 kan leda till att man känner sig mindre mätt efter att ha ätit och därför ökar småätandet mellan måltiderna. Detta kan vara en orsak till varför långvarig sömnbrist ökar risken för fetma, säger forskaren Christian Benedict vid Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, vars sömnforskning stöds av Hjärnfonden.
Studien omfattar 12 friska normalviktiga unga män utan sömnbesvär, som vid två olika tillfällen tillbringade ett dygn i ett forskningslaboratorium. Ena gången var de vakna under hela dygnet, andra gången sov de cirka sju timmar under natten.
Båda gångerna åt de en rejäl frukost vid samma tidpunkt på morgonen och lämnade upprepade prover för att mäta bland annat halten av GLP-1 i blodet. GLP-1 är ett tarmhormon som bland annat påverkar produktionen av insulin, hur snabbt magsäcken töms och mättnadskänslan.
Om männen sovit eller hållit sig vakna påverkade inte hur mycket GLP-1 som de totalt sett under hela dygnet släppte ut i blodet. Däremot dröjde det efter vaknatten hela 90 minuter längre än efter sömnnatten innan halten av GLP-1 i blodet efter frukosten nådde en toppnivå.
Även om studien är liten tycker Christian Benedict att den utgör ytterligare en pusselbit till att förklara varför fetma är betydligt vanligare bland personer som skär ner på sömnen jämfört med bland personer som brukar få sina sju till åtta timmars sömndos.
– Resultaten ligger i linje med flera tidigare studier vi gjort som också visar att sömnbrist påverkar ämnesomsättningen och aptiten på ett sätt som gör att man riskerar att äta mer än man behöver. Dessutom har andra forskare visat att infusioner av just GLP-1 efter en måltid ökar mättnadskänslan hos såväl normalviktiga som feta personer, säger han.
Även om många frågor återstår att besvara tycker han att studierna ger starka belägg för att sömnen har stor betydelse för regleringen av kroppsvikten.
– Eftersom det finns nära samband mellan fetma och sjukdomar som typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar understryker detta ytterligare hur viktigt det är att ha bra sovvanor, säger Christian Benedict.