Folkomröstning om Hizbollah
Vann valet gjorde nämligen den antisyriska och USA-stödda så kallade 14 mars-rörelsen, med den kristne politikern Samir Geagea och den mördade sunnimuslimske premiärministern Rafiq al-Hariris son Saad Hariri som frontfigurer.
Hizbollah erkände sig klädsamt nog besegrade och villiga att böja sig för folkets vilja. Men vad deras talesman menade med att "vi ska återgå till vad vi har varit" kan tydas på hur många sätt som helst, och ger inga garantier för någon positiv utveckling.
För ett år sedan var Hizbollah nära att starta ett nytt inbördeskrig. Upprinnelsen var att regeringen inte gick med på att Hizbollah hade ett eget telesystem samt spionkameror på flygplatsen. Hizbollah har ju tillåtits bli en stat i staten, och såg följaktligen Libanons regering som sin fiende.
Hizbollahs hjältegloria från sommarkriget 2006 började svaja rejält, när dess milis belägrade Beirut och sköt egna landsmän. Trots det "belönades" de med över en tredjedel av ministerposterna i regeringen samt vetorätt. Allt för att behålla lugnet.
Nyligen framkom att den FN-tribunal som utreder mordet på Hariri och 22 andra personer nu misstänker att Hizbollah låg bakom och inte Syrien. Kanske påverkade det valet.
Med dessa terrordåd i åtanke är det alltså lätt att bli skeptisk när Hizbolla erkänner sig besegrat. De är dessutom alltjämt vinnare i "sina" områden i södra Libanon och i Bekaadalen. Det starka stödet där uppmuntrar knappast Hizbollah att gå med på de inhemska och internationella kraven på avväpning - vilket övriga miliser tvingats till.
Icke desto mindre ger de Syrienkritiska partiernas valseger viss tillförsikt, särskilt som president Sleiman understrukit att den nya regeringen måste vara en nationell samlingsregering. Libanon behöver en stark regering med ett ärligt uppsåt att stärka sig själv och ena nationen med sina stridande klaner och religioner. Det skulle kunna gå bättre - om Hizbollah verkligen brydde sig om Libanon mer än de ägnar sig åt Iranbeundran och Israelhat.
Så jobbar vi med nyheter