Det är tomt inne i aulan i Stavby bygdegård när UNT kommer dit. Om en halvtimme börjar filmen "Peter och draken Elliot" och förberedelserna är i full gång utanför. Biljetter plockas fram på ett ståbord och godis och chips förbereds för försäljning. Föreståndaren Håkan Odhner ställer in projektorn som ska visa filmen genom ett litet fönster på övervåningen.
– Här bredvid har skoleleverna musikundervisning på dagarna, berättar han och pekar på väggen till ett annat rumt med whiteboard-tavla och uppradade ukulelar. Bygdegården är en mötesplats för traktens boende och bion har funnits här sedan 1920-talet. Håkan hoppade på tåget år 1994. Som en hängiven allätare enligt honom själv:
– Jag kan nog se det mesta i filmväg, säger han.
Enligt Håkan har biografen aldrig stått tom när det visats film, men ner till tre tittare kan han sträcka sig till att det varit några gånger. I mars 2013 upphörde försäljningen av biofilm på hederlig gammal rulle, vilket gjorde att Stavby bio hamnade i kris och fick lägga ned sin aktivitet under några månader.
– Till slut fick vi bidrag att köpa en ny projektor som då kostade 360 000 kronor. Så vi hade en verklig tur men ungefär en tredjedel fick vi i bygdegårdsföreningen stå för själva, berättar Håkan. Utöver det betalade länsstyrelsen och Svenska filminstitutet för den nya tekniken.
– Vi kan till och med köra film i 3D, skryter Håkan Odhner.
Att det blivit bättre sedan digitaliseringen håller även besökarna med om:
– Jag har gått på så många filmer här i genom åren, och nog har det blivit både bättre ljud och bild sedan tekniken digitaliserades, säger Marlene Byberg, som bodde i Stavby som barn. Mamma Katarina Byberg betonar vikten av att bion finns kvar här, för bygdens skull:
– Det blir mer livat, vi gör inte så mycket annat här nu för tiden så det betyder jättemycket, säger hon. Och Håkan Odhner kan inte annat än instämma:
– Vi är en viktig samlingspunkt och filmen gör att folk hittar hit, säher Håkan Odhner.